Irriterad men intresserad ?

Jag läser en del bloggar, vissa läser jag flera gången om dagen, andra en gång i veckan.
Två utav de bloggar jag läser mest är drivna av två bloggare som jag faktiskt stör mig på. Bloggare som får sig själva att framstå som perfekta människor på alla nivåer, fastän motsatsen har bevisats flera gånger. De sätter sig själva över alla andra och delar bara med sig av den roliga och framgångsrika delen av deras liv, samtidigt som de försöker dölja och tysta ner den andra delen.

De båda är väldigt bra på att provocera och starta diskussioner i sina kommentarsfält och en stor del av deras läsare är just såna som de kallar "haters". De skriver gång på gång i sina inlägg att elaka anonyma kommentarer rinner av dem som vatten på en gås och att dem livnär sig på sina "haters" men ändå kommer det upp inlägg efter inlägg om alla elaka kommentarer och att de bara vill bli behandlad som en vanlig människa. Läser man sen bland kommentarerna så har de fått 50 fina kommentarer och 2 lite dryga kommentarer. Varför då ta åt sig av den minimala delen av kommentarer och helt glömma av de 50 snälla kommentarerna ?


Så varför fortsätter jag då att gå in på deras bloggar när jag irriterar mig på dem som skriver ?
Svaret är enkelt: samtidigt som jag irriteras och provoceras utav deras sätt att skriva så blir jag också inspirerad.
Bloggarna får mig motiverad att vilja göra något av mitt liv, och de visar att det går om man bara vill det själv. 
Om det är för att jag inte vill känna mig sämre än de som skriver vet jag inte, men så länge jag får ut något bra av att läsa deras bloggar så är det bara positivt, eller hur ?

Dessutom försöker jag träna mig själv på att inte bli provocerad utav deras texter, utan istället försöka glädjas åt dessa bloggare som faktiskt har kommit långt i sitt liv. Båda två är duktiga tjejer som vet vad dom vill och som får det att hända.
Och istället för att sitta bakom min datorskärm och vara avundsjuk på två personer jag aldrig mött så försöker jag komma någonstans med mitt eget liv och ändra min egna inställning. Gå omkring och vara avundsjuk på alla andra gör en inte gladare, tvärtom.



Känner ni igen er ? ;)


Trots allt så har ju jag den finaste hästen i världen och behöver inte vara avundsjuk på någon !




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0