Åh gud, jag vet inte vart jag ska börja men jag måste bara skriva av mig lite.
Ni vet hur man säger att en olycka sällan kommer ensam ? Det stämmer verkligen och det har jag fått känna av denna veckan.

 

Det hela började i torsdags då jag spenderade hela dagen med min bror i rätten. Fullt med idioter och lögnare och det drog ju självklart ner humöret några snäpp.

Igår satt jag och T först i en bil halva dagen och när vi sen kommer hem och sätter oss i min egna bil och ska åka på fest så pajar turbon på min bil. Vi som under dagen hade pratat om att min bil aldrig krånglar, massive jinx !

Senare på kvällen har jag och T världens gräl och jag somnar gråtandes.

Idag tappade jag min mobil så att skärmen spräcktes. Jag har tappat den miljoner gånger innan och det har aldrig hänt något med den men självklart ska det göra det just idag.

T åkte iväg för att meka med firmabilen, som också krånglar och är halvpaj, och jag åker hem från stallet i en bil jag får låna av min gudmor (TACK ♥). När jag kommer fram till dörren inser jag att jag inte har någon hemnyckel på mig och tvingas att åka till Vara för att hämta T´s nyckel.

Utöver detta har Dennis fortfarande klåda och måste därför ses av veterinären och alla mina sparpengar och lite till kommer gå åt till en ny turbo till bilen.

 

Ni förstår ungefär hur jag känner mig nu va ? Mitt självförtroende är i botten, det goda humöret är försvunnet och jag vet inte riktigt vart jag har människor i mitt liv. Allt runt mig har förändrats så ofantligt fort att jag själv inte hängt med och nu står jag här och är förvånad, ledsen och besviken. 

Det är alldeles för mycket på en gång för att jag ska kunna hantera det på ett bra sätt och jag känner mig bara så liten. Precis när saker börjat vända till det bättre vänder det tillbaka och slår mig med ett knytnävsslag i magen.

 

Resten av kvällen ska jag gömma mig under täcket i min säng och inte gå en meter här ifrån. Men imorgon ska jag gå upp, åka till stallet och sen till jobbet. För det är så vuxna människor gör, även om jag känner mig allt annat än vuxen just nu.

 

 

Där har ni, svart på vitt, ärlighet.