Jag hoppas på att hovslagaren kommer ut nästa vecka och då ska jag börja brodda Sunnie varje dag så att vi kan komma igång med ridningen. Jag är så ridsugen !

Jag personligen tycker det är segt att brodda inför varje ridtur och jag som har problem med ryggen kommer kanske till och med få lite problem med broddningen. Men det är något jag är villig att göra så att jag kan få komma upp på hästryggen igen.

 

Först tänkte jag brodda henne och låta broddarna sitta i dygnet runt men Sunnie är så klantig av sig och hade förmodligen lyckats få broddtramp trots diverse skydd och boots. Dessutom vill jag skydda Duff, om Sunnie skulle måtta en spark mot honom så vill jag inte att han ska få broddar i magen.

 

 

Sen får vi se om jag vågar rida trots brodden. Jag har fått för mig att brodden inte hjälper så bra som man vill tro och  jag inbillar mig själv att Sunnie, som är så hoppig, av sig kommer bryta benen av oss båda två.

Jag funderade på när jag blev så mesig med att rida på vintern. När jag red ponny var jag ute i djup snö i skogarna när det var kolsvart ute och även på hala asfaltsvägar och grusvägar och det bekom mig inte alls. Nu är jag jättemesig och rädd för skador.

 

Jag tror det beror på perioden då jag bodde i Kungsbacka. Där var jag bortskämd med ridhus vid dåligt väder och underlag och där red vi aldrig ute så länge snön låg på backen. Men nu har jag det inte så längre så det är bara att vänja om sig igen, med start så fort hovslagaren kommer ut och gör i ordning Sunnies fossingar.