Höstdepression och allmänt prat

Idag är det riktigt höstruskigt ute, det får mig att längta tillbaka till dom kallare men soligare dagarna. Nu är allt i stallet fuktigt, senskydd och ländtäcken och till och med lädret är fuktigt och expanderar. Transportskydden som Sunnie hade på sig på förra tävlingen blev lite svettiga på vägen hem och dom har fortfarande inte torkat. Nej, hösten är inget för mig alltså !
 
Imorse fick hästarna äta frukost inne och medan dom åt så passade jag på att mocka deras boxar. Innan jag släppte ut dom så snyggade jag till Dennis och Duff lite grann med varsin rykt och lite pälsglans så nu ser även dom ut som hästar.
Dennis har för övrigt fått en ny hage då grannarna ska gräva i hans gamla. Nu fick han lite nytt gräs att tugga på och det uppskattas. 
 
Igår red jag Sunnie ett ordentligt pass på grusvägen. Vi har hamnat lite i en svacka det sista där vi mest kämpar mot varandra så jag red med gramanen. Vid några tillfällen fick jag korta in den lite för att få Sunnie att inse att det är lika bra att slappna av och arbeta, annars hängde den löst hela tiden, och jag är nöjd med passet. Hon spände till några gånger men på slutet så samarbetade vi och jag fick en bra känsla. Särskillt i galoppen där hon var helt avslappnad. 
Idag ska vi ut och busrida lite i skogen utan krav och förhoppningsvis slipper vi regnet.
 
Jag hade tänkt att jobba med unghästarna idag, jag får ju passa på dom dagarna jag är ledig, men jag tror att jag får överväga det lite. Det blåser nämligen storm här idag och emellanåt kommer det hemska regnskurar så om jag vill mitt eget bästa så skjuter jag nog upp det lite grann. Det hade ju suttit fint att bryta en arm eller något liknande lagom till min och Sunnies sista tävling..
 
 
Annars då ? Jo, jag har hamnat i en rätt hemsk höstdepression där jag tycker att allt fungerar som ett ekorrhjul runt, runt, runt. Gå upp, jobba/plugga, komma hem, stallet, äta, sova. Jag hinner träffa min pojkvän 2 timmar på kvällen och helgerna är alltid fullsmockade med dom sakerna vi inte hinner med på veckodagarna. Det blir ju inte bättre av att vi ställer om klockan på söndag så att det blir mörkt tidigare på kvällen och jag kommer få rida i mörkret nästan varje dag. Usch, det är rätt hemskt hur livet fungerar egentligen..

Så, nu har jag deppat ner alla mina läsare också, alldeles gratis. You´re welcome !
 
 
 
Min bästaste bästa vän ♥
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0