Jag skulle ha sovmorgon utan att ställa klockan idag. Istället ligger jag här i sängen med ett huvud som går på högvarv. 

Det var länge sen jag kände såhär, länge sen jag var nere över huvudtaget. Nu är det tydligen dags igen.

Jag önskar att jag kunde vara iskall och bara inte bry mig men det är inte så jag funkar. Jag tar åt mig så fruktansvärt lätt och tillslut förlåter jag men jag glämmer aldrig. Allt, precis allt finns kvar i form av ärr på mitt hjärta.

 

Jag skulle åkt och målat idag men istället ska jag somna om, tvinga mig själv att sova länge och sen inte göra någonting resten av dagen. Sounds like s plan !