Idag var det en spänd och tittig Tant Brun jag satt på.

Vi red ut på grusvägen och det finns mycket läskigt att kolla på ! Stenar längs vägen, jordkällare, tusen små fluffiga vita hundar, en damm och en rasad brygga i dammen bland annat. 

När hon blir spänd så släpper hon stödet på bettet helt och går bara och krullar ihop sig. Försöker jag driva fram henne till bettet då så kan jag lyckas hyffsat ibland och ibland blir hon bara stark. Idag kunde jag ändå få ett ganska bra stöd i handen i traven, särskillt på hemvägen där hon längde ut steget och fick fram nosen ganska fint, men i galoppen kör hon bara upp huvudet och så sätter hon igång med sin travargalopp med sänkt rygg och ingen takt över huvudtaget. Jaja, det är bara att vänja henne vid omgivningen. Inte för att det lär bli bättre med tiden heller, jag hade hästarna i Jonslund i flera år och hon blev bara tittigare för varje dag..

 

Platina och Gertrud kändes mycket lugnare redan idag. Dom gnäggade såklart men sprang inte något när vi red iväg. Skönt !