Förutom att vi vart iväg på P&J så har jag hunnit rida Chills två gånger. 

Ena gången i sommarhagen och då var han spänd som en fiolsträng. Han tycker inte att det är något vidare roligt att rida runt på ett fyrkantspår så han biter mig i benen och går emot mina skänklar. Här skrittade vi bara, för att han inte skulle skicka mig till månen, och jag undrade hur jag någonsin skulle kunna rida honom i alla gångarter. 

Dagen efter bestämde jag mig för att rida ut på grusvägen men leda honom första biten för att slippa stressen med Platina. Det gick superbra och han höll sig i skinnet hela vägen i både skritt och trav. Jag satt däremot och sjöng varenda barnvisa som vi sjunger med barnen på jobbet och när dom tog slut så började jag med julsånger 😂 det måste låtit ganska roligt men visst hjälpte det att både hålla mig och honom lugna.

 

Nu hoppas jag kunna fortsätta på det sättet tills han förstår vad jag vill uppe på hans rygg. Först då känner jag mig trygg att börja testa gränserna igen.