Vi köpte Dennis 1996 som sällskap åt min första ponny, Molly. Han var då 4 år och tjock som en tunna !


Dennis är den ponny som jag lärt mig att hålla balansen på. Som ni vet så är shetlandsponnyer fulla av bus och de är otroliga matvrak så om vi var ute och red och han blev hungrig så drog han bara ner huvudet och började äta. Shettisar har också väldigt korta halsar så allt som oftast damp jag i backen vid de tillfällena. 

Under en ridtur när jag red honom barbacka på en bana som vi hade klippt upp på en åker så ramlade jag av honom 14 gånger ! Slå det om ni kan ;)




Dennis i vårt gamla stall.


Jag har så många minnen med Dennis. Alla mysiga skogsturer, som för övrigt tog evigheter då han har så korta ben och knappt kommer någonstans när han skrittar. 

Eller den gången han bara tvärstannade i skogen och vägrade gå. Jag är rätt envis av mig när det väl gäller och jag SKULLE vinna den fighten så jag satt på hans rygg och bara väntade ut honom. Från att solen stog högt på himlen till att den gick ner och det började skymma men jag gav mig inte !
Tillslut tröttnade Dennis och började skritta igen och efter den dagen hade jag aldrig mer problem med att få honom att gå fram.

När mina kompisar kom och red däremot så var han sådär envis. Han bara stog helt still och vägrade gå. Då bytte vi häst en stund och så fort jag hoppade upp så gick han fram. Men när vi bytte tillbaka så växte han fast i backen igen och vägrade gå. 
Det var bara jag och en kompis till, Isabelle, som han aldrig bråkade med. Envisa häst..




En utav de gångerna min lillebror red.


Jag och Dennis har faktiskt tävlat i hoppning 2 gånger. Första gången hoppade vi 20 cm och klarade det felfritt ! Andra gången däremot, hoppade vi 30 cm och jag ramlade av på 3e hindret. Som sagt, busiga shettisar.. xD

Under en period stog han på ridskolan i Nossebro. Det var inte så långvarigt då han inte trivdes på slutet men oj vad han drev med de små ridskoleryttarna ! Han la sig ner och rullade mitt under ridlektionen och ställde sig i mitten och vägrade gå. De hade inte en chans ! 

När jag växte ur honom så körde vi in honom och körde honom lite istället. Det tyckte han var jättekul men då hade han tappat en del i kondition så han orkade inte så långa sträckor. 



När jag började skolan i Kungsbacka hade jag bara möjlighet att ha med mig en häst, och det blev naturligtvis Sunnie. Därför blev Dennis och min D-ponny Nora kvar här i Jonslund och gick på lösdrift långt in på hösten, då Nora såldes. Dennis fick därför flytta till Johanna som sällskap till hennes shettis.

Där gick han till våren -08 då han inte behövdes som sällskap längre och vi behövde hitta någon som hade plats för honom och ville ta hand om honom på ett bra sätt.

Vi pratade med Martina och hon ville ha honom på lån, som sällskap till hennes häst. Han åkte dit och trivdes bra ! 




Första dagen hos Martina.


Efter något år ville Martina köpa Dennis så att hon kunde vara säker på att vi inte skulle komma och hämta hem honom någon dag. Det fick hon och Dennis var alltså inte våran ponny längre. 


Dagarna gick och blev till år. Mamma hade lite Facebook-kontakt med Martina så att vi visste att han hade det bra. 
Vid ett tillfälle fick han så svår fång att de bestämde sig för att ta bort honom. Men dagen efter de bestämt sig så var han uppe på benen igen och var piggare än på länge. Så han fick leva vidare, vilket jag är tacksam för idag !


Så för en vecka sen så fick mamma ett meddelande på Facebook. Det var Martina som undrade om vi visste någon som ville ha Dennis som sällskap då hon själv kunde inte ha kvar honom längre.
Jag tänkte en kort stund innan jag kom på att jag faktiskt hade en tom box i stallet. Självklart skulle Dennis få komma hem till mig igen !




Dennis hos Martina, dagen vi hämtade honom.


Så vi åkte och hämtade honom och nu står han ute i hagen. Hur underbart är inte det ? :) 
Vi ägde honom i 13 år, varav 12 år han stog hos oss. Nu, 3 år efter vi sålt honom, är han hemma igen. Älskade lilla ponny ♥