Nu har det gått drygt en vecka sen hela mitt liv och mitt hjärta slets isär. Det som från början kändes omöjligt börjar långsamt smyga mot en vardag. Det värsta är att somna själv, jag skulle ljuga om jag säger att jag inte tänkt tanken på att ringa hem någon som bara kan hålla om mig så jag somnar. Men tyvärr så funkar ju livet inte så.

Jag har slutat gråta tills jag somnar. Gråter inte heller direkt när jag vaknar. Jag har fortfarande lite svårt att vara hemma men jag bryter inte ihop när jag öppnar dörren hem längre. Klyschan "Tiden läker alla sår" stämmer väldigt bra, även om mina sår fortfarande är köttiga och vidöppna.

Jag som i början vägrade tänka tanken på att leva själv har nu börjat finna mig i tanken. Inte gladeligen, men det är ju så mitt liv ser ut just nu. Jag tror att jag har börjat landa i och acceptera det hela. 

Sen såklart så svider det till i hjärtat titt som tätt. En så simpel sak att Johan har på sig hans gamla skjorta. Eller att åka vägen till Skövde, som vi nyss gjorde ihop. Tanken på att han håller om någon annan vissa kvällar. Att gå in på minnen på Facebook är heller inget bra, men jag gör det ändå. Efter 11 år tillsammans finns det liksom inte mycket som vi inte har gjort, så allt påminner ju om honom. 

Tiden är min vän just nu. Bara tiden går så kommer det bli bättre.

 

Då var det officiellt. Tompa har idag (eller i söndags om du frågar honom) lämnat mig. Efter 11 år tillsammans ska jag nu helt plötsligt stå på egna ben. Det är både otroligt skrämmande samtidigt som det är lite pirrigt. Om det är negativt eller positivt pirrigt har jag inte lyckats lista ut än.

 

Jag har många känslor just nu. Störst är nog en känsla av hopplöshet och besvikelse. Jag har haft 11 underbara fantastiska år med min bästa vän och hade jag fått bestämma hade vi haft minst 30 år till tillsammans. Men man får tyvärr inte bestämma allt här i världen, och just gällande detta var jag maktlös. Ångrar inte en enda sekund av dessa 11 år men känner också nedstämdhet över att allt skulle sluta såhär. Irriterad över att inte kunna få min röst hörd ordentligt och sårad av att inte ha blivit rättvist behandlad dom senaste dagarna.

 

Jag är samtidigt arg och beslutsam. Två väldigt bra egenskaper så länge man kan tygla dom. Jag hoppas att jag ska lära mig det, så kommer jag kunna börja klättra uppåt igen. Allt kommer bli okej, även om det inte känns så just nu när jag ligger på botten och sprattlar. Men jag vet det. På vilket sätt det blir okej får framtiden utvisa, helt enkelt.

 

Tack för dessa 11 åren. Jag älskar dig från djupet av mitt hjärta och kommer göra det en lång tid framöver, om inte för alltid.

 

 

Då har jag lyckats igen, att ramla av Chills 🙈

 

Om jag inte räknat fel så är det tredje gången bara på detta året. Jag behöver verkligen träna upp min balans, och gå ner några kilon, så att inte mitt överliv tippar över så lätt. Sen kan Chills en del konster, helt klart !

 

Idag blev han dock rädd för något, gud vet vad, i skogen. Han är snabb som attan i vändningarna, så han kan nog bli en bra omhoppningshäst trots allt, haha. Jag flög som en liten vante, landade på nacken och gjorde sen en bakåtkullerbytta. Det känns nu kan jag lova, jag fick en nerv i kläm i nacken, slog i huvudet och lyckades också spetta mig på en gren eller något. Mitt pekfinger är nästan dubbel så tjockt som dom andra fingrarna.

Chills sprang i alla fall hem och jag fick ringt grannen så han kunde fånga in honom. Sen var det bara att börja gå hem.

Jag fick plåstrat om mitt finger och hoppade sen upp igen. Han krånglade lite när han skulle lämna dom andra hästarna, som vanligt, men resten av rundan var han snäll och lite trött.

 

Imorgon ska jag, mamma, Alice och Evelin till Gbg Horse Show och det ska bli så kul ! En av dom bättre händelserna, att bara strosa runt på mässan och bli inspirerad av bra ridning.

 

På fredag ska jag in med Sunnie till Skara då hon fortfarande är svullen som en boll på höger has, trots både metacam och penicillin. Veterinären som var ute och kollade henne trodde eventuellt att det var något med hasleden så vi får helt enkelt kolla upp det. Jag är lite extra nervös med tanke på spatten och håller alla tummar och tår att mitt hjärta kommer få leva smärtfritt i många år till. 

För övrigt så har både Sunnie och Cotten haft löss, så hon har kala fläckar överallt. Hon har dessutom rasat i vikt och ser riktigt vanvårdad ut. Därför känns det extra skönt att få henne kollad, för något är ju uppenbarligen fel.

 

Alltså, vilken helg jag och Tompa har haft !

 

Vi var med JJAudio (Robin och Jessica) i Salzburg, Österrike på EM i billjud. Vi flög i fredags morse och kom tillbaka till Sverige söndag eftermiddag. Bara en sån sak, att flyga ! Det har jag bara gjort en gång tidigare i mitt liv. 

Vädret i Salzburg var fantastiskt. Sol och ganska varmt, så man har kunnat gå i bara tröja/linne. Hotellet var bra och omgivningarna väldigt vackra. 

Själva mässan var jag lite besviken på. SQ-bilarna var roliga att titta på och prydligt byggda. SPL-bilarna däremot såg ut lite hur som helst och det var inte många som spelade särskilt högt, konstigt nog. 

 

Vi hann gå en vända i en äldre stadsdel och störst av allt under helgen var att vi blev bjudna på middag av Zapco på lördagen. En riktigt lyckad helg och förhoppningsvis är vi där med Tompas bil nästa år.

 

Igår morse när jag skulle släppa ut hästarna innan jobbet så stog Sunnie på 3 ben och hennes högra bakben var tjockt som en stock. Hennes högra halva av juvret var också svullet och hårt så jag var rädd för juverinflammation eller liknande. 

Jag ringde ut veterinären som kom runt kl 10 och konstaterade ganska snabbt att det var lymfangit och efter en stund letande så tyckte hon att det kom från rasp. Jag tycker dock att hennes rasp var bättre än hur det kan se ut annars, men visst kan hon ha haft otur och fått in bakterier i raspen från leran i hagen.

 

Hon fick metacam i blodet och en första spruta penicillin och ska sprutas 5-6 dagar framöver. Jag har lyckats undvika att spruta någon häst tidigare men den här gången bet jag ihop och gav min första spruta idag. Jag var ganska skakig och fick stå och andas en stund innan jag klarade det men det gick och jag är rätt stolt över mig själv nu, haha ! Tur att jag har en snäll häst att öva på ❤

Jag rakade hela benet och ska nu tvätta med klorhexidin och ett schampoo jag fick och sen smörja på honungssalva så hoppas vi att det kommer gå åt rätt håll över helgen. Tompa tyckte hon såg mindre svullen ut redan idag.

 

Veterinären lyssnade på hennes hjärta och tyckte sig höra blåsljud. Det förklarar varför hon känts så trött den senaste tiden. Som det är nu påverkar det henne inte eftersom hon bara ska motionsridas men det kan ju komma att påverka henne när hon blir äldre.

 

Cotten och Chills blev vaccinerade, Sunnie får vänta med vaccination tills Cotten ska kastreras om någon vecka. Veterinären påpekade att Sunnie är tunn och tyckte att jag ska avmaska henne så fort benet är bra och skilja av henne från Cotten snarast möjligt, så hon får behålla sin näring för sig själv. Därför får jag försöka att få ner några stolp i hagen så sunnie får gå för sig själv fram tills Cotten ska flytta till mamma på sommarbete om ca en månad.

 

Just nu har hon dock boxvila tills benet är bättre och Cotten får vara inne och hålla henne sällskap. Chills klarar att gå i hage själv så han får vara ute större delen av dagarna. När jag var ute och promenerade Sunnie för en stund sen möttes vi dock av Cotten på gårdsplanen när vi kom tillbaka, så han har tydligen kommit på att man kan hoppa över boxdörren. Suck, dessa hästar !

 

Jag berättar mer utförligt imorgon.

 

Blogg.se har krånglat till och från den senaste tiden, därför har jag inte kunnat kika in här. På hästfronten har det ändå hänt en del.

 

Jag har ramlat av Chills ännu en gång, denna gången i Anns ridhus när vi försökte rida Chills och hennes ena hingst samtidigt. Det slutade minst sagt i kaos, där båda hästarna kom lösa varsin gång, så till slut gav vi upp och jag fick rida själv, haha !

 

Chills har vart på ännu en Stenträning där han skötte sig så bra. Han är lite tittig på bommar på marken och nya hinder fortfarande men han gick att rida på ett helt annat sätt.

 

För drygt en vecka sen var han också med på träningshelg för Hannes Melin. Markarbete på lördagen och hoppning på söndagen. Samma här, lite tittig men betydligt bättre. Han har utvecklats väldigt fort och gick att rida som vilken häst som helst på dom träningarna. Så roligt !

 

Nu har han vilat helt sen dess och igår longerade jag honom lite lätt. Nu ska han bara ridas ut och longeras blandat med en del vila i två veckor innan vi kör igång hårdträningen igen.

 

Cotten var ute på promenad igår och förutom att han är lite nervös så lyssnar han bra på mig och ser mig som en trygg punkt. 

Sunnie har vart ute på någon promenad men annars har inte orken räckt till henne, tyvärr. Förhoppningsvis blir det bättre nu när våren närmar sig.

 

Evelin fotade några fina bilder på Hannesträningarna: 

Chills har gått väldigt bra dom senaste veckorna så det är väl naturligt att vi nu får ett bakslag. Idag stog vi i ca 20 minuter på ett och samma ställe på grusvägen och bråkade. Han ville inte gå, jag gick på honom och han varierade mellan att stå på bakbenen och backa ner i diket, som i detta fallet antingen var bäcken eller sumpmarken runt bäcken. Det jobbiga med honom är att det inte hjälper att "slå" honom i huvudet när han ställer sig, då ställer han sig snarare högre för att han blir arg. Jag brukar försöka böja halsen på honom när han är på väg att ställa sig men nu har den lille j*keln lärt sig att ställa sig med halsen böjd och då snurra runt ett halvt varv på bakbenen. Suck.. Men han har bra balans på två ben, det får jag ge honom. Och han kan ställa sig högt !

 

Till slut kom vi förbi den punkten genom att så fort han började backa hemåt så vände jag honom och backade bortåt. När han tröttnade på att backa och istället ställde sig så vände jag honom igen och försökte driva honom framåt tills han började backa oooooch så höll vi på så. 

När vi äntligen fått lite fart framåt så var han på väg att tjura ihop igen så då fick han helt enkelt galoppera hela vägen bort tills vi skulle vända hemåt. Och så fort han började titta på något eller började stå emot så drev jag på ännu mer framåt, så det var nog jobbigt för Mister Räv idag. Tror det får bli hans nya smeknamn faktiskt, Räven.. Han fick galoppera större delen hemåt också och så skrittade vi av länge. Hoppas han kommer ihåg detta passet till nästa gång vi rider ut !

 

Tanken var från början att rida samma, lite längre, slinga som i förrgår. Då skötte han sig jättebra, mötte bilar och red förbi hästar och var förvisso lite ifrågasättande men lyssnade ändå på mig. Ja jösses.

 

Annars har jag vart i Lidköping och skaffat pass och lunchat med pappa. Hann med en sväng på Cubus också där jag köpte en tröja till Tompa och lite underkläder. Nu har jag gjort stallet och borde väl städa huset men soffan ser sååå lockande ut..

 

Igår åkte våran vita Audi. Den ägs numera utav en av Tompas teamkamrater och jag hoppas att han bygger något roligt i den.

Så många minnen vi har skapat med den bilen på drygt 1 år:

 

Hej på er !

Här ekar det tomt, som vanligt det sista. Det är inte det att jag inte har tid, jag har bara inte så mycket att skriva om.

 

Hästarna är på väg igång. Sunnies ridpass liknar varandra, mycket skritt och tempoväxlingar och lite trav. Hon känns superfin men vädret har vart sådär så det har blivit några vilodagar emellanåt.

 

Chills har börjat galopperas och även hoppa enstaka små hinder. Igår fick han pröva att hoppa två studs och efter lite betänketid så gjorde han det bra. På slutet höjde vi upp ett räcke liite och han hoppar så väl att jag tappar balansen, haha !

Han är också färdigklippt nu, jag sparade bara en remsa på ryggen och huvudet. Han blev så snygg och ser ut som en riktig häst !

 

Idag snöar det på tvären, så Sunnie får vila. Chills skulle behöva joggas så jag hoppas att vädret blir bättre under eftermiddagen.

Annars har jag städat bort julen och försökt att ta det lugn hemma för att ladda batterierna. Det behövs såna stunder oftare nu under vinterhalvåret.

 

Brr, det är dagar som denna som jag undrar varför jag bor i Sverige !

 

När jag slutade jobbet pallrade jag mig i alla fall ut i stallet och spenderade några timmar där. Jag longerade Chilli och vi ökar på traven successivt nu. Idag fick han även hoppa över en av våra stockar i sommarhagen på lina och det tyckte han var jättekul. Och som han hoppade sen, det ska bli så spännande att följa hans utveckling under våren.

Egentligen skulle hovslagaren kommit och skott honom idag men det blev framflyttat. Förhoppningsvis kommer han i helgen så jag kan börja rida snart.

 

Sunnie och jag tog en sväng på grusvägen. Hon var tittig på bortvägen men var desto finare när vi vände hemåt. Just nu jobbar vi mycket med tempoväxlingar i skritten då hon inte är helt framme för skänkeln. I traven får hon mest trava på och stretcha än så länge.

Trots massa tjocka kläder frös jag väldigt när vi skrittade hemåt.

 

Sen mockade jag och myste med kossorna en stund. En utav dom minsta är min favorit, hon vill alltid kela och bli kliad. Dessutom har vi fått vår första bäbis på Hagö för i år 😍

 

10 år mellan bilderna. Låter dom tala för sig själva 😂

 

Det känns så roligt att ha två hästar på väg igång nu !

 

Sunnie har jag travat korta sträckor i någon vecka. Vi ökar successivt dag för dag och hon känns oförskämt fräsch just nu (pepparpeppar). Väldigt försiktig pga underlaget framförallt i skritten, men mjuk och lydig. Och som jag sagt innan så känns det verkligen som hemma på hennes rygg ❤

 

Chills har vart ute på en promenad och igår fick han jogga på linan i sommarhagen. Han var mycket lugnare än vad jag trodde han skulle vara och såg stark och balanserad ut. Jag ska longera honom några gånger till så att han får mjuka upp sin kropp utan ryttare. På fredag ska han få skor med snösulor och brodd och sen kör vi igång på riktigt !

 

Sunnie ska klippas, förhoppningsvis nu i veckan, och jag hoppas att jag ska kunna helklippa henne men spara huvud och en bit på ryggen. I och med hennes spatt så blir hon lätt stel i korset så det skadar inte med lite extra värme tänker jag.

Chills har aldrig blivit klippt så vi får se vad han tycker om det. Jag hoppas kunna helklippa honom men i värsta fall får jag väl spara benen och huvudet.

 

Igår fick jag lite sovmorgon efter en natt med knappt någon sömn alls. På jobbet hade vi planering och föreläsning till kl 16 och när jag kom hem cyklade jag en mil på motionscykeln. Jag hoppade sen i ridkläderna och red ut Sunnie en sväng. 

Hon skulle egentligen börjat trava vid årsskiftet men eftersom vi hade isgata någon vecka innan jul så blev traven uppskjutet en vecka. Så igår var det dags, och herregud 😂 jag hade glömt av hur hennes trav kändes, den är så stor och stötig så jag satt mest och fnissade.

Sunnie var superambitiös, som vanligt vid igångsättning. Hon ville gärna gå med näsan i backen för att visa hur arbetsvillig hon var. Vi travade en bit, sen ställde och böjde vi i varierad form och flyttade en del för skänkeln. Ett bra pass där jag fick en trevlig känsla.

 

Idag slutar jag tidigt och det ska vara skitväder hela dagen. Sunnie har rört på sig i ca en vecka i sträck så det kan hända att hon får en vilodag idag. I så fall ska jag attackera cykeln och styrkeövningarna lite extra hårt istället. 

 

Nu när Chills ska komma igång ordentligt inför sin första tävlingssäsong krävs det också att jag själv är i form för att vi ska kunna prestera så bra som möjligt. Jag har gått upp alldeles för många kilon i vikt nu när jag inte har hållt igång på snart ett år. 

Hade jag fått drömma skulle jag vilja väga runt 70kg, vilket är nästan 20 kg mindre än min nuvarande vikt. Fast egentligen bryr jag mig inte så mycket om vad vågen visar utan jag vill känna mig bekväm i min kropp och inte så obalanserad och förhindrad som jag känner mig nu. Sen är Chills en smäcker häst så att ligga runt 70 kg skulle såklart underlätta mycket för honom. 

 

Egentligen skulle jag påbörjat träningen i somras, för att vara där jag vill nu när Chills ska sättas igång i mitten av januari. Men jag är lat av mig och höstens mörker har inte direkt hjälpt motivationen. Men nu när det närmar sig så är det lättare att fokusera.

Under Sunnies igångsättning har jag valt att promenera med henne istället för att skritta uppsuttet. På så sätt får jag motion och så får hon skritta fritt utan extravikt. Igår och idag har jag dessutom cyklat en mil/dag på motionscykel och det har jag tänkt fortsätta med i stort sett varje dag. Lite styrkeövningar som armhävningar, situps och squats här hemma och godis mm enbart på helgerna så hoppas jag vara på rätt väg. 

 

Nu är 2018 över och jag välkomnar 2019 med öppna armar. Jag är otroligt spänd på vad 2019 kommer med !

 

För att blicka tillbaka på 2018 så var det ett roligt år med några milstolpar i hästeriet:  

 

- Chills reds in ordentligt och gjorde 3årstestet med helt okej bedömning. Under hösten hoppades han in och startade sin första P&J.

- Min fina Channing Tatum föddes och visades på fölvisning med fina omdömen.

- Jag lämnade tillbaka Obama och gjorde sista starten på Sannie.