Dagens ridpass var väldigt lyckat.

I början av passet så stog Sunnie emot skänkeln väldigt mycket och hade inget ärligt stöd på bettet. Hon var spänd och tittade på precis allt. 

Så när vi började trava så red jag henne fram, fram, fram för att hon skulle få en bättre bjudning och hamna mellan skänkel och hand. När jag kände att hon svarade lika mycket framåt som jag gav tryck så fortsatte jag med några tempoväxlingar.
Sen hade jag henne precis där jag vill att hon ska gå: i en stadig form med jämnt stöd och med bra tryck i traven. 


Jag blir alltid lika glad när jag lyckas med ett ridpass så. Från en spänd häst och en irriterad ryttare till en avslappnad och eftergiven häst och en nöjd ryttare. Underbart !