Nu på förmiddagen har städningen fått agera terapi igen. Det är alldeles för mycket som snurrar i mitt huvud för att jag ska kunna komma till ro och slappna av. Men huset är ju rent i alla fall.

 

Jag har alltid vart en människa som inte gillar förändringar. Allt ska vara som det alltid har varit, annars blir det totalt kaos inom mig. Jag ska bo på ett och samma ställe, laga välbekanta matrecept, rida samma häst, beställa samma burgare på Donken, köra samma bil, ja men jag tror ni fattar grejen !

Jag gillar det välbekanta trygga och är gärna fast i det bekväma beteendet istället för att våga hoppa och prova en massa nytt.

 

Tänk er då hur jag känner mig nu när allt i mitt liv har kastats om eller ändrats på ett eller annat sätt:

Sunnie går inte att rida och kommer nog aldrig ridas "som vanligt" igen. (Där har ni den största anledningen till att jag känner mig helt tom inombords.)

Jag har börjat på ett schema där jag jobbar mer.

Tompa har blivit befordrad på sitt jobb.

Jag har lånat ut Dennis på foder.

Tompa ska operera sig.

Jag fick hem en häst på foder för bara en kort period innan hon åkte hem igen.

Jag har sålt Duff.

Vi har köpt ny bil och ska sälja en bil.

Jag har köpt en fölunge och tagit åt mig en ny foderhäst.

 

Waaaah ! Detta är bara vad jag kommer på såhär på rak arm. Det här är en del av alla saker som gör att min hjärna går på högvarv jämt numera. Det är inte bara negativa saker, mycket är ju roligt också, men det är en förändring. Och min kropp och mitt psyke protesterar vilt.

Jaja, det är ju bra träning för mig om inte annat. Och jag kommer fixa allt det här med bravur, bara min hjärna får komma ikapp sig lite.