Idag har Platina visat lite vad hon faktiskt går för och vad hon kan för fina konster. Jag visste ju väldigt väl att denna dagen skulle komma men jag trodde inte att den skulle komma så snart.

 

När jag kom tillbaka till stallet med Sunnie så red mamma ut Platina. Jag pysslade om Sunnie lite och ställde sen in henne i boxen med hö och krafftfoder och åkte hem.

Nästan precis när jag kommit hem så ringer mamma. Platina hade blivit "rädd" för några bärplockare i skogen och börjat fjanta sig så att mamma hoppade av och ledde henne en bit. När hon sen satt upp igen så utnyttjade Platina situationen och testade mamma i form av att hon stegrade sig, växte fast och så vidare. Mamma som inte har ridit ordentligt på år och dar blev såklart lite osäker och hoppade av igen och mötte upp mig ute i skogen. 

 

Det tog ett tag innan jag kom upp på Platina. Stiglädren skulle ändras och hon var överallt och ingenstans. Någon gång ställde hon sig upp så att jag tappade henne men när hon kom ner på backen igen så stog hon snällt kvar. Sen var det såklart omöjligt för henne att stå still när jag äntligen hade hittat en stubbe att hoppa upp från.

Tillslut kom jag upp och jag började trava ganska direkt. Nu hade hon inga problem att gå fram, däremot var hon lite tittig och väldigt spänd. Men efter lite trav och galopp så släppte det och hon var jätteduktig !

 

I sista traven när vi nästan var tillbaka där mamma stog och väntade så fick jag en fluga i ögat. Halt direkt och plocka ut det hemska lilla krypet. Det tyckte inte Platina, så fort jag fått ut krypet så var jag inte tillräckligt snabb att låta henne gå fram och då kom en stegring. Inte så hög men mer än vad som är okej. Jag skrittade några steg och gjorde sen halt igen och mycket riktigt så kom en ny stegring. Denna gången var jag beredd med spöt och visade att uppåt inte är okej med en lätt touch mellan öronen. När hon ändå stegrade vid nästa halt igen ökade jag touchen lite grann och när vi gjort så kanske 2-3 gånger så kunde jag göra halt utan att hon kröp ur skinnet.

Det kan låta tufft att använda spöt mellan öronen men nu pratar vi inte spöslag utan en lätt tillrättavisning. En häst som börjar ställa sig kommer snart utforska sin balans och stegringarna kan bli högre för varje gång. För min OCH hennes säkerhet är det inte okej att stegra och det förstog hon på slutet då hon kunde stå still i en kort halt utan att dumma sig. 

Hennes beteende är enbart för att testa hur långt hon kan gå över gränsen och jag vill helt enkelt visa att hon kanske kan rucka min gräns, inom rimliga mått, men aldrig korsa den helt. 

Efter detta hoppade mamma upp och red igen och då skötte sig Platina som ett ljus. 

 

 

Platina kommer alltid att vara en laddad häst med ett eget humör och man får helt enkelt välja sina strider. Idag fick jag ta denna striden för att det inte ska bli farligt i framtiden och för att sätta ner en fot och visa att vi som ekipage faktiskt måste kompromissa ibland. Det gäller både mig och henne. Nästa gång hon stegrar sig lågt kanske jag släpper det för dagen och bara rider fram istället. Men i min mening ska en häst kunna stå still, i alla fall en kort stund, och det kommer vi fortsätta att träna för.