Nu har jag precis vart ute och ridit Chills. Planen var att vi skulle rida på stubben idag igen men där stog grannen och eldade så vi red i skogen istället.

 

Nu har jag och Chills haft våran första riktiga dust. Han stannade i skogen och låtsades vara rädd för ett träd. När jag drev honom framåt så stog han antingen fastväxt i marken eller gjorde en 190 graders vändning på bakbenen. Jag försökte markera för honom att stå på bakbenen inte är okej genom att slå handflatan i huvudet på honom varje gång han ställde sig men han fortsatte ändå så jag tror inte riktigt att det gick in.

När han stog fastväxt och inte lyssnade på skänkeln så använde jag spöet bakom skänkeln. Då reagerar han med att stampa i marken med ena frambenet och sen ställa sig. Suck..

 

Till slut gick han ändå med på att gå förbi det där trädet, han gjorde ett till försök att stanna även efter, men sen gick han resten av rundan i skogen utan något stopp.

Vi mötte även grannen med fyrhjuling och kärra på hemvägen, han stannade och stängde av den så vi kunde gå förbi och det var inget konstigt.

 

Jag har delade åsikter om hur jag ska hantera situationen när han blir sådär baggig. Hans problem grundar ju sig i att han inte går fram för skänkeln ordentligt, det märks både vid såna här tillfällen i ridningen och när han bryter ur volten vid longering.

Jag vill egentligen inte gå på honom för hårt så att han blir rädd/tappar motivationen samtidigt som jag behöver visa redan nu att sånt beteende inte är okej. Jag menar, tänk när han får lite muskler, då kommer jag inte att ha något att säga till om där uppe på ryggen. Jag vet ju att han kommer ge med sig efter några såna här turer om han förstår att jag inte ger efter. Men han är så hård i huvudet så det kommer inte bli utan en fight.

Älskade lilla röding, vad du kommer göra mig gråhårig !