Nu har det gått drygt en vecka sen hela mitt liv och mitt hjärta slets isär. Det som från början kändes omöjligt börjar långsamt smyga mot en vardag. Det värsta är att somna själv, jag skulle ljuga om jag säger att jag inte tänkt tanken på att ringa hem någon som bara kan hålla om mig så jag somnar. Men tyvärr så funkar ju livet inte så.

Jag har slutat gråta tills jag somnar. Gråter inte heller direkt när jag vaknar. Jag har fortfarande lite svårt att vara hemma men jag bryter inte ihop när jag öppnar dörren hem längre. Klyschan "Tiden läker alla sår" stämmer väldigt bra, även om mina sår fortfarande är köttiga och vidöppna.

Jag som i början vägrade tänka tanken på att leva själv har nu börjat finna mig i tanken. Inte gladeligen, men det är ju så mitt liv ser ut just nu. Jag tror att jag har börjat landa i och acceptera det hela. 

Sen såklart så svider det till i hjärtat titt som tätt. En så simpel sak att Johan har på sig hans gamla skjorta. Eller att åka vägen till Skövde, som vi nyss gjorde ihop. Tanken på att han håller om någon annan vissa kvällar. Att gå in på minnen på Facebook är heller inget bra, men jag gör det ändå. Efter 11 år tillsammans finns det liksom inte mycket som vi inte har gjort, så allt påminner ju om honom. 

Tiden är min vän just nu. Bara tiden går så kommer det bli bättre.

 

Då var det officiellt. Tompa har idag (eller i söndags om du frågar honom) lämnat mig. Efter 11 år tillsammans ska jag nu helt plötsligt stå på egna ben. Det är både otroligt skrämmande samtidigt som det är lite pirrigt. Om det är negativt eller positivt pirrigt har jag inte lyckats lista ut än.

 

Jag har många känslor just nu. Störst är nog en känsla av hopplöshet och besvikelse. Jag har haft 11 underbara fantastiska år med min bästa vän och hade jag fått bestämma hade vi haft minst 30 år till tillsammans. Men man får tyvärr inte bestämma allt här i världen, och just gällande detta var jag maktlös. Ångrar inte en enda sekund av dessa 11 år men känner också nedstämdhet över att allt skulle sluta såhär. Irriterad över att inte kunna få min röst hörd ordentligt och sårad av att inte ha blivit rättvist behandlad dom senaste dagarna.

 

Jag är samtidigt arg och beslutsam. Två väldigt bra egenskaper så länge man kan tygla dom. Jag hoppas att jag ska lära mig det, så kommer jag kunna börja klättra uppåt igen. Allt kommer bli okej, även om det inte känns så just nu när jag ligger på botten och sprattlar. Men jag vet det. På vilket sätt det blir okej får framtiden utvisa, helt enkelt.

 

Tack för dessa 11 åren. Jag älskar dig från djupet av mitt hjärta och kommer göra det en lång tid framöver, om inte för alltid.

 

 

Idag var det äntligen dags för Chills lokaldebut. Det blev på hemmabanan i Vara och vi startade en 80 cm.

 

Han var cool med allt runt omkring. När vi var i väg på P&J hos Elfstrands Häst förra helgen flög han i luften för allt och inget, så det var skönt att han höll sig på alla fyra benen idag. Däremot hoppade han bättre förra helgen.

 

Jag red fram ganska kort tid eftersom han inte har så bra ork än. Med facit i hand skulle vi kanske hoppat några fler språng på framhoppningen men vi lär oss efter hand.

 

På banan tjurade han ihop lite vid ingången vid startsignal men kom sen igång bra. Vi rev 1an för att vi kom för nära och sen även 2an, då Chills fokuserade på annat. Som följd tappade vi rytmen och han drog till vänster så vi fick lägga en volt till 3an som låg på linje med fem galoppsprång efter 2an. Resten av banan gjorde han kanon och gjorde flera fina språng. Och bäst av allt; han har börjat tycka att hoppning är riktigt roligt ! Han hade en fantastisk inställning på banan idag och det glädjer mig. 

 

Jag är hyffsat nöjd med min ridning. Jag behöver checka av lite mer med halvhalter så vi inte kommer så nära inpå hindren men just nu fokuserar jag mest på att vi ska ha roligt och hitta en bra galopp, vilket jag tycker att vi lyckades med idag. Och jag är supernöjd med Chills 💕

 

Film finns på min Instagram och jag bjuder här på några bilder som Katarina Johansson fotade:

 

Två dagar i rad nu har Chills traskat iväg på grusvägen utan större protester. Ingen är gladare än jag ! 

Så idag fick han träna upp flåset och ligga och rulla i galopp långa sträckor, med korta skrittpauser. Så kul.

Men jag ska inte ropa hej än, vi kommer garanterat få bakslag 😂 

 

Då har jag lyckats igen, att ramla av Chills 🙈

 

Om jag inte räknat fel så är det tredje gången bara på detta året. Jag behöver verkligen träna upp min balans, och gå ner några kilon, så att inte mitt överliv tippar över så lätt. Sen kan Chills en del konster, helt klart !

 

Idag blev han dock rädd för något, gud vet vad, i skogen. Han är snabb som attan i vändningarna, så han kan nog bli en bra omhoppningshäst trots allt, haha. Jag flög som en liten vante, landade på nacken och gjorde sen en bakåtkullerbytta. Det känns nu kan jag lova, jag fick en nerv i kläm i nacken, slog i huvudet och lyckades också spetta mig på en gren eller något. Mitt pekfinger är nästan dubbel så tjockt som dom andra fingrarna.

Chills sprang i alla fall hem och jag fick ringt grannen så han kunde fånga in honom. Sen var det bara att börja gå hem.

Jag fick plåstrat om mitt finger och hoppade sen upp igen. Han krånglade lite när han skulle lämna dom andra hästarna, som vanligt, men resten av rundan var han snäll och lite trött.

 

Imorgon ska jag, mamma, Alice och Evelin till Gbg Horse Show och det ska bli så kul ! En av dom bättre händelserna, att bara strosa runt på mässan och bli inspirerad av bra ridning.

 

På fredag ska jag in med Sunnie till Skara då hon fortfarande är svullen som en boll på höger has, trots både metacam och penicillin. Veterinären som var ute och kollade henne trodde eventuellt att det var något med hasleden så vi får helt enkelt kolla upp det. Jag är lite extra nervös med tanke på spatten och håller alla tummar och tår att mitt hjärta kommer få leva smärtfritt i många år till. 

För övrigt så har både Sunnie och Cotten haft löss, så hon har kala fläckar överallt. Hon har dessutom rasat i vikt och ser riktigt vanvårdad ut. Därför känns det extra skönt att få henne kollad, för något är ju uppenbarligen fel.

 

Alltså, vilken helg jag och Tompa har haft !

 

Vi var med JJAudio (Robin och Jessica) i Salzburg, Österrike på EM i billjud. Vi flög i fredags morse och kom tillbaka till Sverige söndag eftermiddag. Bara en sån sak, att flyga ! Det har jag bara gjort en gång tidigare i mitt liv. 

Vädret i Salzburg var fantastiskt. Sol och ganska varmt, så man har kunnat gå i bara tröja/linne. Hotellet var bra och omgivningarna väldigt vackra. 

Själva mässan var jag lite besviken på. SQ-bilarna var roliga att titta på och prydligt byggda. SPL-bilarna däremot såg ut lite hur som helst och det var inte många som spelade särskilt högt, konstigt nog. 

 

Vi hann gå en vända i en äldre stadsdel och störst av allt under helgen var att vi blev bjudna på middag av Zapco på lördagen. En riktigt lyckad helg och förhoppningsvis är vi där med Tompas bil nästa år.

 

Igår morse när jag skulle släppa ut hästarna innan jobbet så stog Sunnie på 3 ben och hennes högra bakben var tjockt som en stock. Hennes högra halva av juvret var också svullet och hårt så jag var rädd för juverinflammation eller liknande. 

Jag ringde ut veterinären som kom runt kl 10 och konstaterade ganska snabbt att det var lymfangit och efter en stund letande så tyckte hon att det kom från rasp. Jag tycker dock att hennes rasp var bättre än hur det kan se ut annars, men visst kan hon ha haft otur och fått in bakterier i raspen från leran i hagen.

 

Hon fick metacam i blodet och en första spruta penicillin och ska sprutas 5-6 dagar framöver. Jag har lyckats undvika att spruta någon häst tidigare men den här gången bet jag ihop och gav min första spruta idag. Jag var ganska skakig och fick stå och andas en stund innan jag klarade det men det gick och jag är rätt stolt över mig själv nu, haha ! Tur att jag har en snäll häst att öva på ❤

Jag rakade hela benet och ska nu tvätta med klorhexidin och ett schampoo jag fick och sen smörja på honungssalva så hoppas vi att det kommer gå åt rätt håll över helgen. Tompa tyckte hon såg mindre svullen ut redan idag.

 

Veterinären lyssnade på hennes hjärta och tyckte sig höra blåsljud. Det förklarar varför hon känts så trött den senaste tiden. Som det är nu påverkar det henne inte eftersom hon bara ska motionsridas men det kan ju komma att påverka henne när hon blir äldre.

 

Cotten och Chills blev vaccinerade, Sunnie får vänta med vaccination tills Cotten ska kastreras om någon vecka. Veterinären påpekade att Sunnie är tunn och tyckte att jag ska avmaska henne så fort benet är bra och skilja av henne från Cotten snarast möjligt, så hon får behålla sin näring för sig själv. Därför får jag försöka att få ner några stolp i hagen så sunnie får gå för sig själv fram tills Cotten ska flytta till mamma på sommarbete om ca en månad.

 

Just nu har hon dock boxvila tills benet är bättre och Cotten får vara inne och hålla henne sällskap. Chills klarar att gå i hage själv så han får vara ute större delen av dagarna. När jag var ute och promenerade Sunnie för en stund sen möttes vi dock av Cotten på gårdsplanen när vi kom tillbaka, så han har tydligen kommit på att man kan hoppa över boxdörren. Suck, dessa hästar !

 

Jag berättar mer utförligt imorgon.

 

Blogg.se har krånglat till och från den senaste tiden, därför har jag inte kunnat kika in här. På hästfronten har det ändå hänt en del.

 

Jag har ramlat av Chills ännu en gång, denna gången i Anns ridhus när vi försökte rida Chills och hennes ena hingst samtidigt. Det slutade minst sagt i kaos, där båda hästarna kom lösa varsin gång, så till slut gav vi upp och jag fick rida själv, haha !

 

Chills har vart på ännu en Stenträning där han skötte sig så bra. Han är lite tittig på bommar på marken och nya hinder fortfarande men han gick att rida på ett helt annat sätt.

 

För drygt en vecka sen var han också med på träningshelg för Hannes Melin. Markarbete på lördagen och hoppning på söndagen. Samma här, lite tittig men betydligt bättre. Han har utvecklats väldigt fort och gick att rida som vilken häst som helst på dom träningarna. Så roligt !

 

Nu har han vilat helt sen dess och igår longerade jag honom lite lätt. Nu ska han bara ridas ut och longeras blandat med en del vila i två veckor innan vi kör igång hårdträningen igen.

 

Cotten var ute på promenad igår och förutom att han är lite nervös så lyssnar han bra på mig och ser mig som en trygg punkt. 

Sunnie har vart ute på någon promenad men annars har inte orken räckt till henne, tyvärr. Förhoppningsvis blir det bättre nu när våren närmar sig.

 

Evelin fotade några fina bilder på Hannesträningarna: 

Chills har gått väldigt bra dom senaste veckorna så det är väl naturligt att vi nu får ett bakslag. Idag stog vi i ca 20 minuter på ett och samma ställe på grusvägen och bråkade. Han ville inte gå, jag gick på honom och han varierade mellan att stå på bakbenen och backa ner i diket, som i detta fallet antingen var bäcken eller sumpmarken runt bäcken. Det jobbiga med honom är att det inte hjälper att "slå" honom i huvudet när han ställer sig, då ställer han sig snarare högre för att han blir arg. Jag brukar försöka böja halsen på honom när han är på väg att ställa sig men nu har den lille j*keln lärt sig att ställa sig med halsen böjd och då snurra runt ett halvt varv på bakbenen. Suck.. Men han har bra balans på två ben, det får jag ge honom. Och han kan ställa sig högt !

 

Till slut kom vi förbi den punkten genom att så fort han började backa hemåt så vände jag honom och backade bortåt. När han tröttnade på att backa och istället ställde sig så vände jag honom igen och försökte driva honom framåt tills han började backa oooooch så höll vi på så. 

När vi äntligen fått lite fart framåt så var han på väg att tjura ihop igen så då fick han helt enkelt galoppera hela vägen bort tills vi skulle vända hemåt. Och så fort han började titta på något eller började stå emot så drev jag på ännu mer framåt, så det var nog jobbigt för Mister Räv idag. Tror det får bli hans nya smeknamn faktiskt, Räven.. Han fick galoppera större delen hemåt också och så skrittade vi av länge. Hoppas han kommer ihåg detta passet till nästa gång vi rider ut !

 

Tanken var från början att rida samma, lite längre, slinga som i förrgår. Då skötte han sig jättebra, mötte bilar och red förbi hästar och var förvisso lite ifrågasättande men lyssnade ändå på mig. Ja jösses.

 

Annars har jag vart i Lidköping och skaffat pass och lunchat med pappa. Hann med en sväng på Cubus också där jag köpte en tröja till Tompa och lite underkläder. Nu har jag gjort stallet och borde väl städa huset men soffan ser sååå lockande ut..

 

En vanlig seg tisdag, ganska jobbig dag på jobbet. När jag kom hem la jag mig och sov i 30 minuter bara för att kunna starta om. 

 

Nu har jag precis kommit in från stallet. Chills har en vilodag idag då vi var i ridhuset igår. Det går verkligen inte jämföra att rida ensam och att rida i grupp med Chills. Igår var han så duktig och hade en helt annan framåtbjudning, förutom när han ville till dom små söta ponnysarna i andra delen av ridhuset i början av passet. Vi kunde ha en bra galopp utan någon större ansträngning, jag hade en bättre sits och han kollade knappt på räcket vi hade satt upp.

 

Vi började med att travhoppa och igår fattade han vad han skulle göra med en gång. Sen hoppade vi ett räcke med galoppbom och ett galoppsprång till räcket. Där fick han ta i och anstränga sig då han fick lite trångt på tre meter. Efter att ha övat galoppfattning från skritt och sen styrkehoppning på det så blev han trött efter några språng. Då avslutade vi med att rulla i en stor galopp några varv i båda galopperna. 

Det är konditionen vi behöver jobba upp nu så framöver blir det mycket trav och galopp ute på grusvägarna !