I söndags var jag och Sunnie iväg i Falköping och tävlade. det var meningen att det skulle vara vår sista tävling för 2013 och även då vår sista start i 1.10m. Jag hoppades på en nolla i 1.10m eftersom vi kommit runt med 4 fel våra tidigare starter.

När larmet ringde på morgonen var min första tanke att stryka oss från tävlingen. Jag var sjuk och mådde inte alls bra, men efter en stunds övervägande så åkte vi ändå, med tanken att stryka oss från 1.10m om det kändes dåligt i 1m. 

 

I första klassen så red jag fram lite lagom. Jag fokuserade på att hon skulle kännas rakriktad och samarbetsvillig. På framhoppningen hoppade hon okej, inget wow så direkt men hon gjorde det hon skulle. Däremot hade jag en tendens att lägga henne lite för nära. 

 

Inne på banan så kände jag redan på 1an att jag inte hade henne riktigt framme för skänkeln och bannade mig själv för att jag inte jobbat mer med det på framhoppningen. Jag försökte få fram en bättre galopp och lyckades halvdant. På 4an låg vi helt perfekt och hade en bra galopp men då lägger Sunnie in en nit helt från det blå. Kanske att hon tittade på målkonan som stog bakom hindret vid väggen, jag har faktiskt ingen annan förklaring, där borde hon inte ha stannat. Men det var bara att rida på igen och då hoppade hon som ingenting. Jag blev lite låst i handen till 5an och fick in ett galoppsprång för mycket. 

På 7an, som var kombinationen, så kom vi lite nära och för att vi inte skulle få långt till utsprånget så blev jag lite ivrig på att driva fram henne redan på insprånget, vilket ledde till ett nedslag. På sista hindret fick vi också ett pet, vilket jag inte förstår varför då jag fick med mig henne i svängen och kom bra men ändå släppte hon ett framben. 

Jaja, en runda som var under medioker. Varken jag eller Sunnie hade kämparglöd, därav resultatet.

 

Resultat 1m: 12 fel och 44 av 47 startande.

 

 

 

Jag bestämde mig för att starta nästa klass ändå och försöka vända våran känsla till det bättre.

Inför denna rundan red jag mer övergångar och taggade upp Sunnie lite grann. På framhoppningen prövade jag ett tips som jag fick på en träning för Björne Carlsson när jag gick i skola i Kungsbacka, nämligen att lägga ner handen ett galoppsprång innan hindret så att hon fick tidig och tillräckligt med eftergift och det funkade superbra på henne. Hon hoppade mycket luftigare språng och av någon anledning så fick jag lättare att se avstånd.

Inne på banan fortsatte jag med den ridningen och hade mycket bättre tryck i galoppen. 

2an och 3an var samma linje som 4an och 5an var tidigare och jag tänkte då lära mig av mitt misstag och red på 6 galoppsprång istället för 7, men jag tog en för dålig halvhalt innan hindret så att Sunnie blev flack och fick med sig en bom. 

4an hoppade hon superfint på men i anridningen till kombinationen så började jag backa igen och innan jag hade bestämt avsprångspunkt så hade vi landat i hindret. Varför ska jag göra den tabben en gång varje tävling ? Jag blir så arg på mig själv, jag måste få bort det beteendet och det nu !

Andra gången vi kom på kombinationen så hoppade hon luftigt och fint och resten av banan gjorde vi bra båda två. En mycket bättre runda, jag vet varför vi fick dom felen vi fick och att båda felen i den här klassen var mina fel, allt blir ju så mycket lättare då. Sunnie skötte sig bra och hoppade bättre än vad hon gjort på dom senaste tävlingarna, duktig häst !

 

Resultat 1.10m: 8 fel och 36 av 42 startande.

 

 

Det känns inget vidare att hamna så långt ner på resultatlistan får jag säga men det är bara att inse att det inte var våran dag. Vi lyckades vända den dåliga känslan i 1m till en superbra känsla i 1.10m och det är värt otroligt mycket. Nu ska jag bara sluta fega ur och få bort på den där missen som vi gör en gång per tävling numera. Bort, bara bort !