Jag och Sunnie har haft ett roligt tävlingsår med mycket blandade resultat. Vi har blivit uteslutna, vunnit, ramlat av, debuterat 1.10 mm. Här kommer en snabb tillbakablick på höjdpunkterna ! (inte alla starter)

 

 

Efter att ha haft ett långt uppehåll halva 2012 så började vi 2013 med att starta 1m och 1.05m i Östadkulle i maj. Vi åkte hem precis utanför placering och med en bra känsla inför kommande tävlingar. 

 

 

 

Vi debuterade 1.10m på klubbnivå I Skara med 4 fel. En ojämn runda där jag la henne fel några gånger men modet från både min och hennes sida fanns där.

 

 

Vi tävlade i Grästorp och gjorde två superrundor, varav en utav rundorna var vår debut i Lokal 1.10m ! Vi var samspelta, säkra och litade på varandra. En sån här runda stärvar jag efter varje tävling. Tyvärr gjorde jag en miss på näst sista hindret och jag blir fortfarande lika arg på mig själv när jag ser filmen. Hade vi inte rivit hade vi satt en nolla i vår första 1.10m och blivit placerade. Men ändå, grym runda !

 

 

Årets höjdpunkt: Våran vinst i 1.05m. Otrolig tur i omhoppningen men också lite skicklighet från våran sida. Jag är så stolt över min fina Sunnie ♥

 

 

I Trollhättan ramlade jag av Sunnie på tävling för första gången. 

 

 

I andra klassen i Trollhättan kom vi 8a, efter många stopp på framhoppningen. Det syns på min ridning, stöd hela vägen fram till hindret och lite dålig eftergift. Men det blev ju inget stopp på banan tack vare det.

 

 

Och så avslutade vi våran säsong i Essunga där det inte gick något vidare. två stopp i varje klass och alldeles för många fel. Men resten av rundorna var helt okej så nu i efterhand har jag kommit fram till att det inte var någon katastrof. Dessa fillmer har inte kommit upp på bloggen än men dom kommer. 

 

 

Vi red mestadels bra rundor och hamnade precis utanför placering förra året. Jag gjorde också några dåliga rundor där jag sänkte självförtroendet på både mig och Sunnie och jag måste sluta med det. Men vissa dagar har jag helt enkelt svårare för att övertyga henne att vi kan och då går det som det går. 

 

Något jag är stolt över är att vi äntligen debuterade 1.10 förra året. Jag vet inte hur många år jag har sagt att vi ska hoppa 1.10 men fegat ur. Förra året satsade vi och fick i alla fall två fina rundor med oss i bagaget till detta året. Nu är jag säker på att Sunnie kan, bara det att jag behöver övertala henne lite ibland, och det fick jag bevis på att jag kan. Så om vi kommer iväg på några tävlingar detta året så ska vi köra järnet och bli säkra i 1.10, för det vet jag att vi klarar !