Chilli kolik ?

Efter en jättemysig kväll med julpyntande och glöggdrickande med Tompa igår kväll så försvann den lyckliga känslan så fort vi skulle ta in hästarna.
 
Redan när Tompa ledde in Chilli från hagen så märkte han att något inte stämde. Chilli var fuktig och smutsig i pälsen (han hade legat ner ute) och var jättelåg. 
När han kom in i boxen så ställde han sig först i "kisställning" och tryckte rumpan mot väggen flera gånger men la sig sen ner ganska snabbt. Han andades lite darrigt och gjorde några rullningar men låg annars mest still. Vi tog en promenad och då bajsade han = inte förstoppad, vilket kändes skönt. Men så fort han kom in i boxen så la han sig ner igen. Jag ringde och stämde av med veterinär om det var något mer än promenera jag skulle göra.
När vi hade promenerat tre gånger så började Chilli pilla i krafften. Jag försökte kolla skapet på honom för att göra rent och kolla så att allt såg okej ut. Han var väldigt skorvig och torr men jag vet inte om det var det som påverkade honom. När jag hade gjort rent så kissade han i alla fall och sen både åt och drack han. Han fick dock inte så mycket hösilage eftersom det eventuellt var en kolikkänning han hade.
Men jag vet inte om det bara var det eftersom han låg så still och betedde sig inte riktigt som om han hade kolik. Kanske urinvägsinfektion ? Jag har faktiskt ingen aning.
 
Jag gick upp under natten och kollade till honom och då verkade han okej. När jag släppte ut honom imorse var han nästan precis som vanligt och jag lyckades sluta tidigare från jobbet för att kunna åka hem och kolla till honom. Vi tog en promenad för att försöka förebygga att det skulle bli problem med magen igen och förutom att han kanske känns lite trött så är det inget fel på honom. Men det var några nervösa timmar igår innan han blev bättre !
 
 
Vad man känner sig totalt hjälplös när man står där och inte kan göra någonting. Lilla vän ❤
 
 
Jag passade på att rida Sunnie i dagsljuset idag när jag ändå slutat tidigare och hon var fin. Väldigt spänd på ett negativt sätt till en början men vi lyckades vända det till att hon blev jättefin och avslappnad på slutet. Förhoppningsvis har jag kanske kommit på knepet för att skjuta undan hennes nerver från ridpassen *fingers crossed*.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0