Den här tyckte jag var svår, tills jag kom på att jag faktiskt var otroligt kär när jag var liten. Även om det inte är samma kärlek som jag känner till tex Tompa idag så var det ändå kärlek då.

När jag gick i 1:an så blev jag tillsammans med min klasskompis Adam Norén. Till en början så var det väl bara ett vanligt "Får jag chans på dig?", "Ja, det får du", och så vågade man knappt hålla varandra i handen.
Men vi var tillsammans väldigt länge för att vara så unga, ca 3 år om jag inte minns helt fel.
Och jag var JÄTTEKÄR i honom !

Vi skickade kärleksbrev till varandra och lekte ofta på helgerna, han gav mig halsband och allt det där och allt var jättebra. Tills han en dag gjorde slut. Då blev jag så ledsen att jag grät till och från i flera dagar.
Vi blev tillsammans igen några veckor efter det och så tog det slut efter ett tag och så höll vi på fram och tillbaka ett tag tills vi tröttnade och bara var vänner.

Vi var bra vänner hela högstadiet och på gymnasiet i Kungsbacka kom han och bodde hos mig varje helg ett tag. Sen vet jag inte riktigt vad som hände, vi växte nog ifrån varandra, vilket är väldigt tråkigt.

Nu springer vi på varandra ibland och pratar lite och det känns bra att fortfarande ha lite kontakt med en så gammal vän :)



En väldigt liiten bild på Adam när vi gick i 3an :)