Nu har jag kollat klart på ponnyakuten. Vad mycket barn och ungdomar som har problem med sina ponnyer ! Det är ju läskigt alltså. Jag tycker det är jättebra att det finns folk som tar sig tid att hjälpa de som har problem, för vissa problem kan man inte lösa själv..

Hade ponnyakuten funnits för ca 8 år sen så hade jag sökt, utan tvekan. Det var då jag hade min c-ponny Ellen (ni kan läsa mer om henne HÄR) och henne hade jag verkligen problem med. Jag var jätterädd för henne ett tag, mamma fick tvinga mig upp henne varje dag. När hon var som värst så var vi tvugna att longera henne en bra stund innan varje ridtur, annars hade jag ingen chans att vare sig komma upp eller sitta kvar på henne. 


Det är inte så lätt att hantera såna situationer själv, vare sig om du är liten eller äldre. Rädslan styr för mycket av våra handlingar och när det gäller hästar, eller djur över huvudtaget, så känner de direkt när vi är rädda och spända och då har de svårt att lita på oss och känna sig säkra hos oss. 

Det här har fått mig att tänka lite längre. Kommer ni ihåg att jag skrev i höstas att jag hade såna problem med att få Sunnie att slappna av när vi red ute ? Problemet ligger ju 99,9% av alla gångerna hos ryttaren och det tvekar jag inte på att det gör i vårat fall.

Jag tänker: "Hon har vart spänd de senaste 20 ridturerna och det kommer hon vara idag också." Då förutsätter jag att hon kommer vara spänd och rider på ett annat sätt än om jag hade tänkt: "Idag ska vi rida ut en sväng och jobba lite i skogen." Jag som ryttare tänker att hon kommer vara spänd, rider då på ett visst sätt och då blir hon spänd. 

Kommer ni ihåg det där tipset man fick när man var liten ? Om hästen ser något farligt och som den blir spänd för så ska man som ryttare titta på något annat längre fram istället för att fixera på det som hästen tycket är farligt. Man ska även ställa den ifrån det farliga.
Eller tipset att man kan börja sjunga på en låt när hästen blir spänd för något för då koncentrerar du dig på låttexten istället för vad hästen är rädd för. 
Jag har provat båda tipsen 1000 gånger och nästan varje gång har det hjälpt.

Är ryttaren avslappnad och tänker positivt så får hästen en trygg ledare att lita på. Det är bara så det funkar !

Och det är en sak som jag själv måste börja tänka på mer. Jag har väldigt lätt för att bli irriterad och när jag blir det så blir Sunnie ännu mer spänd. Då blir jag ännu mer irriterad och så har vi en ond cirkel som bara blir värre och värre för varje gång.
Jag måste fokusera på mig själv och min sits först och främst, att jag ska slappna av och andas när jag blir så irriterad. För jag vet ju själv att det bara gör saken värre om jag blir arg.



Här är ett läge där jag som ryttare tvekar och då sätter mig själv och hästen i en dålig situation.