Som ni vet från tidigare inlägg så är jag ju lite hopprädd. Jag har alltid varit och det kommer nog alltid sitta där i bakhuvudet och gnaga. Som tur är så blir det ju lite bättre när jag håller igång och tränar mycket.



En av alla avramlingar jag gjort. Oftast träffar jag hindret dessutom ;)


När jag är ute och galopperar på en åker och låter Sunnie galoppera på så är det klart att jag är lite orolig för att hon ska trampa mer i ett hål och gå omkull och kanske skada sig. Men det hindrar oss inte från att göra det.
Ska man gå omkring och oroa sig över vad som kan hända med hästen hela tiden så kommer man inte kunna låta den göra någonting till slut, för allt är en skaderisk. En häst måste ju trots allt få vara en häst !


Sen så är jag rädd att förlora min lilla prinsessa. Jag har ju haft det lite tufft med pengar nu det senaste och det sista jag vill är att behöva sälja Sunnie. Det är nog det jag är mest rädd för..




Min fina Sunnie Girl.