För några veckor sen så åkte vi till Essungas ridhus för att hoppa en sista gång för 2013. Näst sista gången vi hoppade var ju på TSRs tävling (som det snart också kommer ett inlägg om) och det var ju inga lysande resultat på den tävlingen direkt.

 

När vi kom fram till ridskolan och lastade ur Sunnie så såg hon väldigt fundersam ut. Annars när hon blir urlastad på nya ställen brukar det ju krylla av hästar och vara full rulle runt henne. Denna gången var det bara vi på parkeringen så Sunnie var lite spänd.

 

Vi kom in i ridhuset och red fram medan Tompa byggde fram ett räcke och en trippelbarr. Sunnie slappnade av och gick i en stadig form i traven och var överlag väldigt trevlig att rida. I galoppen var hon lite mer orolig i munnen och ville inte riktigt komma till ro och mycket utav det beror på att jag inte riktigt orkade rida ihop henne.

 

Vi började hoppa några låga språng och höjde succesivt tills hindren låg på 1.10 m. Trippelbarren kom vi rätt på varje gång men räcket var lite svårare för mig att se avstånd på. Som Tompa säger så rider jag så mycket bättre när jag har respekt för hindren, tex när hindren blir högre eller på stora och breda oxrar. Då bara jag "låter oss" rulla på istället för att tveka och plocka för mycket och då går det ju hur bra som helst ! Med andra ord så hade jag nog inte tillräckligt med respekt för räcket eftersom jag mesred för mycket mot det.

Sunnie tyckte det var kul att hoppa och blev väldigt svettig, trots få språng.