Den 12e juni 2008 åkte jag med mamma och hennes dåvarande pojkvän till en studentfest i Emtunga. Jag kan inte påstå att jag hade direkt höga förväntningar inför kvällen men det var i samma period som jag börjat festa och jag var glad så länge det fanns gratis alkohol. 

 

Vi kom fram till stället och killen som tog studenten hette Daniel. Han känner ni nog igen här från bloggen för övrigt, då han är Tompas bästa vän. Vi skålade för alla som kommit och så gick vi in och kollade på när Daniel öppnade sina paket.

Jag satt i en fåtölj och mitt emot mig i rummet stog en kille. Han var inte finklädd som alla andra utan hade shorts och en smutsig t-shirt på sig. Jag kikade på honom i smyg och tyckte att han var lite söt med sin charmiga smajlgrop. Jag märkte dock att han inte kollade på mig över huvudtaget och eftersom jag hade pojkvän så glömde jag av honom strax.

 

När vi tagit oss mat och satt oss vid bordet satte sig en annan kille som hette Johan mitt emot mig. Han frågade ut mig totalt om mitt liv och vad jag tyckte om och jag svarade och ställde frågor tillbaka till honom. Bredvid honom satt killen jag sett innan, men det tänkte jag inte på. I efterhand fick jag reda på att anledningen till att Johan ställde så många frågor vara bara för att den där killen skulle få reda på mer om mig. 

Kvällen flöt på och det började bli sent. Mamma och jag gick mot bilen och jag tyckte det var lite tråkigt att den söta killen inte pratat med mig alls under kvällen.

Då kommer han springandes och frågar om han kan få mitt nummer. Jag frågar rätt och slätt om jag inte kunde få hans nummer istället, skrev in det på min mobil och satte mig i bilen. Jag hade inte tänkt höra av mig till honom men mamma sa att jag skulle skicka ett sms direkt och man ska ju lyssna på sin mamma ;)

Vi smsade lite under kvällen och han ville att vi skulle träffas inne i Vara. Jag som ändå var ute och promenerade gick med på att träffas lite snabbt och så blev det. Han följde mig hem, inte helt utan några försök att kyssa mig och sen skickade jag hem honom igen. 

 

Under natten och dagen efter skickade han en massa gulliga sms och ville träffas igen men jag sa ifrån. Jag hade ju pojkvän och var trots allt inte intresserad av något nytt. Jag hotade med att polisanmäla honom när han halvt om halvt stalkade mig och min pojkvän. Men han visste vad han ville och han fortsatte att smsa och ringa i flera dagar och när min pojkvän åkt till Italien gav jag med mig. Vad som helst för att få slut på tjatet, right ?

Vi träffades på stationen i Vara där vi faktiskt stog och pratade i flera timmar och det var nog redan där jag började bli kär i honom, utan att själv veta om det. 

 

Vi träffades mer och mer och hittade på roliga saker tillsammans och innan jag hann reagera så hade jag fallit för denna killen. Thomas Olsson Pennanen. 

Men jag ville inte såra min pojkvän och gjorde klart för Tompa att det inte skulle bli något mellan oss, även om det krossade mitt hjärta.

Dagen min pojkvän skulle komma till mig satt jag på stationen och väntade. Tompa väntade med mig och båda var lika ledsna. Ingen utav oss ville ju att det skulle sluta såhär.

Precis innan tåget rullade in på stationen så kysste Tompa mig och sa: "Kom ihåg den kyssen" och så cyklade han iväg. Min pojkvän klev av tåget och jag kände direkt att det inte skulle funka med honom längre. 

 

Vi gjorde slut och jag och Tompa kunde börja umgås på riktigt. Ingen i min umgängeskrets eller familj tyckte att jag gjort rätt val när det gällde Tompa och min gamla pojkvän och det är nog en stor del till varför jag inte har så många vänner kvar idag. Men jag själv visste att jag gjort rätt val och Tompa gav mig bekräftelse på det varje dag.

 

Den 26 juli 2008 blev vi officiellt tillsammans och den 10 juli 2009 förlovade vi oss. Nu har vi vart tillsammans i drygt 4½ år och jag ska inte ljuga och säga att det har vart lätt alla gånger. Men när man är rätt för varandra så löser man problemen istället för att låta dem bryta ner förhållandet.

Jag hade aldrig kunnat hitta en så underbar pojkvän som Tompa. Han är stöttande när det gäller hästarna och han skulle utan tvekan gå genom eld och vatten för mig, och jag för honom. Jag kan inte längre tänka mig ett liv utan honom och jag hoppas aldrig att jag behöver uppleva det.

 

Jag älskar dig Thomas Olsson Pennanen, nu och för alltid ♥