Det har gått några dagar sen klinikbesöket och jag har fått lite distans till beskedet om Sunnie. Tyvärr så hindrar det mig inte från att totalt bryta ihop emellanåt och att vara extra lättstött. Största delen av timmarna på dygnet går åt till att försöka få klarhet på frågetecknen, trots att jag måste vänta en månad för att få riktiga svar.

Kommer Sunnie gå att rida ? Om inte, kan jag hitta en häst att låna så att jag kan komma ut på tävlingsbanorna igen ? Då måste en av mina hästar lånas ut för att göra plats åt lånehästen, vem utav dom ska jag skicka iväg och vart ? Kommer Sunnie ta illa upp av att bara vara andrahästen ?

Suck.. Ni förstår att jag blir trött i huvudet va ?

Nu är det ju ingen idé att planera något innan jag vet hur Sunnies framtid ser ut så jag får göra det jag är absolut sämst på, vara tålmodig. Det är väl tur att jag kan lära mig något av denna resan..

 

Något jag glömde skriva i tisdags är att Sunnie var så otroligt duktig under hela klinikbesöket ! Hon gjorde inte en sur min åt någon och följde efter mig vart jag ville, trots konstiga rum och apparater, och fick väldigt mycket beröm från veterinärerna att hon har ett bra huvud och humör. Nu är ju inte det något ovanligt, hon är väldigt lätthanterlig och brukar sköta sig bra. Min finaste bästa vän <3