Så har jag gjort det igen och inte på den hästen jag för dagen trodde att jag skulle flyga av. Nej då, det var Sunnie som var boven i dramat även denna gång..

 

Tankarna går mycket fram och tillbaka nu. Självförtroendet är nästan nere på botten när det gäller hoppningen, eftersom det var hinder inblandat även denna avramlingen, och jag vet varken ut eller in. Älskade häst, vad gör jag för fel ?

 

Hur det gick med både Annie och Sunnie får jag skriva om någon annan dag. Nu ska jag hoppa in i duschen och gråta en skvätt och tycka synd om mig själv..