I fredags var det dags för ännu ett återbesök på Husaby. Jag hade nu skrittat och travat igång Sunnie enligt schema och sista veckan red vi 400m trav->100m skritt x7.

 

För det första så var Sunnie lite jobbig att lasta både på dit- och hemvägen men det kommer mer om det i ett eget inlägg framöver. Jag kan säga att hon testade mitt tålamod !

När vi kom fram till kliniken så hann Sunnie stå i en box en liten stund innan vi sadlade i ordning för ridprov. Innan våran veterinär Torunn kom in i ridhuset så skrittade och travade jag igång henne lite grann och mjukade upp henne genom att ställa henne inåt och utåt och jobba mycket med övergångar skritt-halt-skritt. Torunn kom in och kollade på henne i trav i båda varven och efter en stund så stog det 6 veterinärer och kollade på oss när vi travade runt. Tydligen så var dom inte riktigt överens om vad dom såg.

Jag som annars kan bli lite nervös av att rida inför många granskande ögon tänkte inte alls på att veterinärerna stog där utan njöt till fullo av att trava runt med min fina häst, som dessutom gick i en otroligt stadig och fin form. Ni skulle bara veta hur roligt det var att äntligen få rida runt i ett ridhus och arbeta tillsammans med en fokuserad och ambitiös Sunnie. Det var alldeles för länge sen nu..

 

Efter ganska många varv i trav så var Torunn nöjd och jag skrittade av Sunnie och tog av hennes utrustning. 

Det var dags för böjprov igen och jag var så nervös. Skulle hon vara mindre halt efter igångsättningen eller hade det blivit värre ? Torunn böjde både vänster och höger bakben högt. På det högra var hon knappt synbart halt, precis som första gången hon böjdes. På det vänstra var det mycket bättre än dom tidigare gångerna och hon var nu kanske bara 1-2 grader halt. Vilken lättnad, då är vi i alla fall på väg åt rätt håll och behandlingarna har gjort nytta ! Hon påpekade också Sunnies raka haser och att dom inte direkt är till fördel för henne och särskillt inte med tanke på hennes spatt. Det kanske är på grund av hennes raka haser som spatten har uppkommit ? En fråga som jag måste ställa vid nästa besök.

Nu skulle vi in på ultraljud av haserna (dom var ju bara röntgade tidigare) och trots att gaffelbanden blev ultraljudade förra gången så gjorde dom om det denna gången. Det var en jätteduktig man som heter Henrik som gjorde det denna gången och han tyckte att gaffelbanden hade svullnat en del. Han jämförde det med benhinneinflammation på oss människor och förklarade att när gaffelbanden svullnar så har dom ingenstans att ta vägen eftersom dom är så tätt omringade av senor och ligament. Självklart kan det orsaka smärta hos hästen men om det är det som orsakar Sunnies hälta vet dom inte helt säkert. 

Haserna sa han inte så mycket om till mig så jag antar att det inte var någon större förändring där.

 

Denna gången blev hon behandlad i båda haserna igen och fick en dos Metacam på plats. Dessutom ska vi pröva en behandling på gaffelbanden för att svullnaden ska gå ner. Det är en stötvågsbehandling, alltså lättare slag/stötar mot gaffelbandsfästena för att kroppen själv ska starta en läkningsprocess där. Vi gjorde en behandling igår, om 2 veckor gör vi en andra behandling och om 4 veckor en tredje. Om 6 veckor ska vi på återbesök till Torunn igen och göra nytt ridprov och ultraljud och då hoppas jag att vi ser en förbättring på gaffelbanden och att hon rör sig bättre med bakbenen. 

 

Jag fick alltså inga svar idag heller. Jag frågade vad hon tror om vanlig ridning framöver om hon ser till hur Sunnie ser ut idag. Det kunde hon inte svara på, antagligen vill hon inte ge falska förhoppningar och eftersom spatt är så individuellt så kan jag förstå henne. Även om det är frustrerande att gå runt och inte veta..

Så nu har vi i alla fall tre inbokade besök på Husaby inom dom närmsta 6 veckorna. Men skulle jag få skriva enligt min magkänsla så kommer inte klinikbesöken stoppa där, det känns tyvärr som vi kommer få resa en del till Husaby även till våren. Jag vill inte heller hoppas på det bästa i rädsla av att bli besviken. Därför går jag runt och tror det värsta, för då är jag åtminstone beredd.