Fy fan vad livet är orättvist ! 

 

Sunnie kändes så himla mjuk och fin det lilla vi red idag. Vi tog en kort galopp i båda varven och så fin som hon kändes då har hon aldrig känts innan. Den galoppen kan jag leva på resten av mitt liv. Men jag vill inte behöva leva på den, jag vill kunna uppleva den varje dag.

 

Men Sunnie är fortfarande ofräsch på höger bak i höger varv. Jag känner det när jag rider henne på volt och Torunn såg det.

Hur kan en häst som har ont ändå kännas så himla fin att rida ? Någon får gärna förklara det för mig för jag förstår det verkligen inte..

Jag signar ut för idag, förkrossad och förstörd, och så får ni mer detaljer imorgon. Jag visste att det här skulle komma men jag har bara så svårt att acceptera det.