Sunnie fick en ofrivillig vilodag igår då jag hade så ont i handen. Det betyder att hon har vilat i två dagar och jag förväntade mig en stel och tjaffsig häst när jag satt upp idag. 

Men hon var inte stel, hon var ganska fin redan från början. Hon bet sig fast lite i vänster tygel och släppte stödet på höger men det jobbade vi bort under ridturens gång så i sista galoppen och när vi travade av så var hon rak och hade ett jämnt stöd på båda tyglarna. 

 

Det är svårt det där med ojämnt stöd i handen. Nu när hon bet sig fast i vänster mungipa så blir ju reaktionen att lirka mer i den tygeln för att "lossa" henne. Men ju mer jag tar i vänster tygel, ju mer kommer hon att bita sig fast och då släppa stödet i höger mungipa ännu mer. 

Så istället red jag vänsteröppna i skritt och galopp för att få henne att ta mer stöd på höger tygel. Det är första gången jag prövar och med tanke på att Sunnie blev rak och att hon skummade i munnen mer än hon brukar så tar jag det som ett tecken på att det funkar.

 

Sunnie som alltid skummar mer i vänster mungipa än höger vanligtvis har en tendens att för det mesta ta mer stöd på vänster tygel och det är också vänster hand som jag är starkare i. Jag tror knappast att det är ett sammanträffande och jag är glad att jag nu kom åt oss båda två.