Jag har sagt det många gånger och jag lär säga det miljoner gånger till; min fina Sunnie är underbar !

 

Jag har än så länge ridit två gånger sen jag bröt fingret, förhoppningsvis blir det nästan varje dag nu framöver, och Sunnie är gudasnäll. Dom där panikhoppen åt sidan som hon kan göra när hon blir rädd har hon inte gjort någon gång. Jag rider henne nästan bara med rösten och sitsen och hade lika gärna kunnat rida med långa tyglar, hon hade ändå lyssnat lika bra. Det är i ett sånt här läge som man märker hur uppfostrad och välriden ens häst är.

 

Just nu rider jag med båda tyglarna i en hand och även när jag är frisk och rider med en hand (vilket inte händer så ofta) så tar Sunnie tillfället i akt och latar sig. Därför arbetar hon inte riktigt som jag vill att hon ska göra, vilket är lite störande. Typiskt ston, dom är ju inte dumma, haha ! Jag har funderat på att rida med graman eller gummisnodd men jag vet inte om det är så smart.

Jaja, huvudsaken är att hon inte tappar för mycket konditionsmässigt och att jag slipper ridabstinensen ;)

 

Däremot så måste jag ha hjälp att sadla, det kan jag inte göra själv. Eller kan och kan, allt går om man vill, men jag vill inte göra sönder gipset och jag slipper helst att belasta fingret så att det gör ont. Det är också ett irritationsmoment. När jag i vanliga fall klarar mig själv och nu måste anpassa mig efter någon som kan hjälpa mig. Meeen, bara knappt två veckor kvar, sen är jag friii !