Det går upp och ner.

Ena stunden är jag supernervös inför söndagens dressyrtävling, andra stunden är jag så förväntansfull att jag kan knappt vänta till det blir söndag och jag får visa upp min fina häst. Sen så finns det en tredje stund där jag helst av allt skulle vilja avanmäla oss och gömma mig under ett täcke. 

Det är dom tre stegen jag går igenom flera gånger varje dag just nu. Sunt ? Njae..

 

Den mesta nervositeten grundar sig i att jag har så svårt att sitta ner i hennes trav. Sen så spelar ju hennes otroliga nervositet in också. Tänk om vi kommer in på banan och hon spänner till och blir sådär blockad som hon kan bli och jag inte alls kan sitta på henne eller påverka henne utan bara studsar runt helt handfallen i sadeln. Chansen finns och den är till och med ganska stor. Det är ju trots allt våran första dressyrtävling och Sunnie har aldrig tidigare ens sett ett dressyrstaket. Vem vet, hon kanske satsar och vill hoppa ut från dressyrbanan, haha !

 

Men samtidigt som jag har mina tvivel och också förståelsen för att detta helt enkelt får vara en prövotävling så finns det en liten del av mig som hoppas och tror att vi kommer få en placering. Den delen av mig säger att jag och Sunnie har ridit ihop oss i snart tio år och är tillräckligt samspelta för att få en placering trots att det är vår dressyrdebut. Den delen av mig kommer bli så otroligt besviken om det inte går som tänkt och om vi lämnar tävlingsplatsen utan placering. Det är inte heller ett särskillt sunt tänkande. 

Vi har aldrig tränat ren dressyr på detta sättet innan. Det är först det senaste halvåret som hon har gått i en stadig form i skritt, trav och galopp och bara dom senaste månaderna som jag har tränat nedsittning. Det är snarare förvånande än en självklarhet om vi får en placering med oss hem. Jag ska bara försöka pränta in det i min tävlingsinriktade och tjockskalliga del av huvudet.

 

Kort sagt så kan det gå hur som helst på söndag. Jag ska vara fokuserad och rida så bra jag kan och så hoppas jag att Sunnie är sugen på att samarbeta. Och framför allt så ska jag ha roligt och njuta av att faktiskt få tävla med Sunnie igen, även om det "bara" är i dressyr. För ett år sen var det inte ens säkert att hon skulle hålla för vanlig ridning. Tänker man på det sättet så har vi redan vunnit <3