Dagens besök på Husaby är över och trots att jag inte fick så goda nyheter så känner jag mig ändå lättad.

 

Vår veterinär använde sig idag av objektiv rörelseanalys, först på rakt spår och sen på volt. Det innebär att Sunnie fick fäst en liten sak på korset, på ena frambenet och så fick hon en jättesöt mössa som läste av och jämförde hennes rörelser. Vi kunde konstatera att hon är ganska likvärdigt halt på båda bakbenen och veterinären tyckte också att hon har blivit kort och inte tar för sig med bakbenen, hon har helt enkelt fått "spattrav". 

 

Idag blev Sunnie behandlad med kortison i både stora och lilla hasleden på båda bak och så fick hon en spruta metacam. Nu ska hon få metacam i några dagar och ska skrittas i drygt en månad innan vi ska in och göra en behandling till. Förmodligen kommer vi behöva göra ännu en behandling efter det och sen får vi se vart vi står.

 

Som sagt, inga direkt goda nyheter men jag hade ställt in mig på ännu värre. Jag är så glad att vår veterinär tycker att det är värt att kämpa för Sunnies skull, även om det innebär många behandlingar. Och jag är villig att kämpa så länge Sunnie inte har ont av att bara gå i hagen. Om hon sen går att rida så är det bara ett plus.

Sunnie var jättesnäll att lasta idag. På ditvägen stog hon som ett ljus (förutom när vi åkte igenom skara där hon alltid börjar trampa) men på hemvägen var hon nervös och trampade massor bara en bil körde om så när jag lastade ur henne var hon alldeles svettig. Så skönt att äntligen ha spolspilta så jag bara kunde skölja av henne :)