Idag fick jag äntligen ett telefonsamtal från min veterinär på Husaby Hästklinik. 

Hon tyckte att eftersom Sunnie har fungerat så bra att rida såpass länge sen förra gången vi behandlade henne så kan jag komma in och behandla henne igen. 

 

Först tänkte jag longera henne en gång till för att se hur hon rör sig nu innan jag bestämmer mig. Men så tänkte jag på hur otroligt spänd hon har vart det sista och att det faktiskt kan hänga ihop med spatten så jag beslutade mig för att behandla henne i alla fall. Om veterinären tycker att det är värt det så skulle jag också vilja röntga hennes haser igen för att se om det har skett någon förändring med spatten.

 

Så på måndag ringer jag och bokar en tid. Jag kan ju inte säga att jag har saknat klinikbesöken direkt. Men det känns ändå skönt att hjälpa Sunnie på rätt väg och jag hoppas innerligt att behandlingen hjälper henne att bli ridbar igen.