Jag har en del inlägg på gång. Bland annat hur det gick med Obama på träningen och hur sadelkammaren, som är näst intill klar, blev. Men jag tänkte faktiskt börja med Sunnie och hur hon har gått dom senaste dagarna.

 

Hon var ju öm i vänsterbogen förra veckan och vilade till i söndags, då jag klämde och kände. Ingen större reaktion, mer än att tanten är kittlig och inte gillar när jag provocerar henne. Så vi joggade en kort tur på grusvägen på kimblewickbettet och hon kändes superfräsch. Visserligen var hon aldrig halt när hon ömmade men ändå, kul att hon är så positiv.

 

Igår red jag henne ett kortare pass på vallen och då också på böjda spår. Hon har inte gått så mycket böjt sen spatten kom tillbaka i höstas och hon blev sparkad i vintras så vi börjar lite försiktigt. Jag red på ett baucherbett, som jag nästan bara har hört positiva åsikter om. Sunnie däremot blev lite hängandes i handen på det bettet och var svår att få upp i högre form. Men jag tror säkert att det är ett bra bett att jogga henne lösgörande på för i den lägre formen var hon fin. Jag får väl ge det några chanser till för att verkligen kunna känna efter.

 

Idag fortsatte vi gårdagens arbete i sommarhagen, på ett kulbett. Det verkade hon trivas bra med, kanske lite tyngre i handen än vanligt. Men så har jag ju också ridit på ett skarpare bett det sista så det är inte konstigt om det blir en omställning. Trots en hel del vila, egentligen ända sen vi flyttade hit till Hagö, så är hon mjuk och välriden. Så mycket kondition har hon dock inte kvar så den får vi jobba upp när hon är mer igång.

 

Imorgon får hon förmodligen vila, om jag inte kommer in i något flow när jag kommer hem från stängningen på jobbet.