Jag skulle ju ljuga om jag sa att jag inte börjar tröttna. 

 

Jag promenerade aldrig med Sunnie förut då jag själv har så ont i höft/rumpa idag. 

Så nu när jag tog in hästarna för natten och skulle linda Sunnies framben så såg jag att hon är tjock runt kotan och ner till kronranden på vänster bak. Jag klämde och kände och letade efter sår men hittade inget. Så såg jag att även hasen var svullen, lyfte täcket och hittade ett märke från en spark precis ovanför hasen. 

Jag promenerade henne en liten stund för att hon skulle få röra sig och sen kylde jag hela benet i kanske 15 minuter. Jag kan tänka mig att det kommer vara ännu mer svullet imorgon bitti när hon har stått still hela natten.

 

 

Det där roliga med att ha häst börjar försvinna känner jag. Skada efter skada dyker upp, inte bara på en och samma häst, och jag börjar undra vad jag gör för fel ? Ska jag ens ha häst ?

Idag när jag red Rut satt jag och skrattade större delen av ridturen. Och det är ju så det ska vara att ha häst, det ska ge glädje, lycka, avslappning och vara ett sätt att skingra tankarna. Just nu känns stallet mest som en jobbig plats med alldeles för mycket negativitet. Usch..

 

Nu ska jag laga kvällsmat och sen sova. Jag blir inte klokare av att fundera och spekulera. Ett liv utan hästar tror jag inte är värt att leva och jag hoppas verkligen att jag hittar tillbaka till den där genuina lyckan och intresset igen.