Idag är det en vecka kvar till Sunnie ska på återbesök på Husaby. 

En vecka till jag får reda på hennes framtid, vår framtid. Kommer hon ha ont ? Kunna ridas ? Tränas ? Hoppas ? Tävlas ? Jag vet absolut ingenting just nu och den här månaden har utan tvekan vart den längsta månaden i mitt liv. 

Jag hoppas på bra nyheter. Däremot vågar jag inte hoppas på att hon kommer kunna hoppa och tävla i hoppning igen. Jag blir glad bara hon går att ridas utan att få ont. 

 

Hej på er ! 

Jag har i stort sett sovit bort hela förmiddagen (förutom en liten stund i stallet där jag plockade upp hästarna i den lilla hagen och satte på dom flughuvor) men det är väl tillåtet när man är sjuk ? 

Sunnie var väldigt kelig idag och hon njöt av att bli borstad. 

 

Som vanligt när jag är hemma mycket så blir jag så galet shoppingsugen ! Idag skulle jag bland annat vilja köpa NAF's pälsglans och ett par Freejump Soft Up stigbyglar. Sen att stigbyglarna varken kommer komma hem till mig den här månaden eller ens kommer komma till användning just nu, det är ju en annan historia ;) Men pälsglanset däremot behövs faktiskt då det jag har hemma börjar ta slut.

 

Dom senaste dagarna har gått i ett.

 

I söndags var jag med My på fölpremiering i Färjelanda. Fint sto och föl som skötte sig bra !

 

 

Idag har jag vart ledig och helt vigt min dag åt hästarna.

 

På morgonen åkte jag till stallet och tog upp hästarna i den lilla hagen. Dels för att Sunnie helst inte ska röra sig för mycket och för att spara på hagen som nu är dyngsur av allt regn som har kommit. 

 

Sen åkte jag vidare till Johanna och red Obama första gången sen sommarvilan. Efter lite bockningar kunde jag sitta upp och skritta honom en stund och han var jätteduktig. Nästa gång kör vi lite trav också !

 

Efter det satte jag mig i bilen igen ock åkte till My. Där tog vi ut sto och föl på en kort promenad för att förbereda dom lite inför söndag och det gick kanon. Vi intog en snabb lunch hemma hos My innan vi återigen satte oss i bilen och åkte till stall nummer tre, Gieselas.

Där red jag Xantippa och jag skulle nog vilja påstå att jag hittade lite fler knappar idag. Så himla trevlig häst som jag kommer lära mig mycket på ! 

 

Nu på kvällen har jag och Tompa vart en sväng i Vara och sen i stallet för att mocka och ta in hästarna. Nu ska vi laga hamburgare (halv tio på kvällen liksom men det är standard för oss) och sen är det väl dags att sova antar jag. Imorgon är det en fullspäckad dag på minuten så jag hoppas på att vara utvilad. 

 

 

Hej på er ! 

 

Gårdagens inlägg lät en aningen bortskämt. Jag ska vara lycklig över att ens kunna ha hästar som står i stallet, ett jobb att gå till och en underbar familj som alltid ställer upp. Så nu glömmer vi det inlägget och siktar framåt, även om känslan och humöret fortfarande inte är på topp.

 

När jag kom hem från jobbet satte jag mig på våran altan i nästan en timme, lyssnade på regnet som smattrade mot taket och läste bloggar och grattiskommentarer på facebook. Nu ska jag äta lunch som jag tog med från jobbet och sen göra en sista städning och hoppa in i duschen. Snart kommer folket !

 

 

Imorgon är det min födelsedag och för att jag ska behöva göra så lite som möjligt imorgon så har jag och Tompa haft bakstuga här på Gustavsberg idag. 5 olika grejer har vi bakat ! Vad det är får ni inte reda på förrän imorgon då dom flesta som kommer hit på kalaset är mina mest trogna bloggläsare och jag vill hålla vad som bjuds lite hemligt, hehe.

 

Jag insåg för en stund sen att denna födelsedagen, min 23e på detta jordklotet, nog blir min sämsta födelsedag hittills. År 2014 har vart totalt kasst som det är, jag ska jobba (vilket jag alltid lyckas pricka in på min födelsedag) och så är Sunnie skadad och oridbar så det blir ingen ridning för min del. Visst att jag har växt upp och nu ska föreställa vuxen men jag tycker fortfarande att min födelsedag är och ska vara lite extra speciell. Men det finns inget speciellt alls med morgondagen och om jag hade kunnat så hade jag mer än gärna flyttat fram min födelsedag några månader.. 

Förlåt för en skopa deppighet såhär på kvällen men jag känner mig riktigt opepp just nu och skulle gärna gräva ner mig i ett hål tills jag har kommit ur min svacka. Nu funkar ju inte livet riktigt så men det har hänt alldeles för mycket skit det sista för att jag ska kunna leva efter ett käckt motto som tex "Carpe Diem" och sväva runt på små rosa moln..

 

 

Jag startade dagen med att åka till Evelins stall för att rida Annie. Eftersom det regnar till och från hela tiden så lastade vi och åkte till ridskolan och red i det stora ridhuset. 

Annie skötte sig jättebra med både lastning och ridning och hon fortsätter att överraska positivt.

 

Hej på er !

 

Jag har jobbat fredag-lördag-söndag och efter jobbet har det vart fullt med häst, vänner och kräftskiva och mellan allt så ska jag hinna umgås med Tompa. Jaja, sova kan jag väl göra när jag är död, eller något ;)

 

I torsdags kväll var jag i Evelins stall och red Annie. Jag hittar fler knappar för varje gång jag rider henne och i torsdags hoppade vi även några språng, vilket gick över förväntan.

 

Nu har min älskade 9-5a lämnat gårdsplanen och ska bli organdonator åt någon annan bil i nöd. Det skär faktiskt lite i hjärtat efter två härliga och utvecklande år tillsammans. Men jag vet att "Lucas" hade velat hjälpa andra bilar må bättre och kunna gå felfritt igen <3

 

 

Idag har jag åkt med Tompa på jobbet och jag kan säga att jag vaknade på helt fel sida idag. Lägg då på en hel dag med endast två cheeseburgare och kanske tre deciliter vatten i magen så förstår ni nog hur mitt humör har varit. Jag skulle vilja säga att jag har vart en riktig bitch, även om det inte är ett ord som beskriver mig särskillt bra annars.

 

Lite pyssel i stallet får mig alltid på bättre humör och det hjälpte även idag. 

Sunnie blev ompysslad och fick sin medicin. Hon som annars hatar att bli avmaskad har vart jätteduktig med metacamet, kanske hon förstår att det gör henne bättre ? Eller vad vet jag, nu kanske jag förmänskligar henne lite för mycket. Men jag svär på att hon faktiskt är mer mänsklig än många andra hästar jag mött.

 

Sen tog jag in Duff och friserade honom från topp till tå så att han också ser ut som en häst. Sen fick han på sig sadel och träns och så gick vi en kort promenad. När vi kom tillbaka ställde jag mig på en pall bredvid honom och redan då spände han till. Han slappnar av ganska snabbt igen så efter lite longering så kan jag hoppa upp på honom nästa gång. Duff kommer ju inte bli min nya stjärna kanske men förutom att han spänner sig så är han trevlig att rida (när han håller sig på alla fyra vill säga) och jag behöver ju underhålla min ridning under tiden Sunnie vilar. Sen så har ju både Johanna och Evelin häst som jag kan rida så jag behöver inte oroa mig. Men det kan ju vara kul för Duff att få lite uppmärksamhet och motion.

 

Sunnie däremot tyckte inte det var roligt alls att stå och se på när Duff blev ompysslad. Hela tiden när jag hade Duff på gången så stog Sunnie och hummade och visade med hela sitt kroppsspråk att hon minsann inte tyckte att det var okej ! När jag och Duff sen gick ut och gick stog hon och gnäggade efter honom tills vi kom tillbaka. Det där med andrahäst är tydligen inte alls hennes grej, hon vill vara stjärnan i stallet helt enkelt. 

 

 

Det är inte bara tråkiga saker som hänt det sista. Min låtsaspappa Johan har vart så snäll och hjälpt mig med stalldörren.  

Den har vart för smal innan så när vi ska ta in hösilagebalar så har vi vart tvungna att öppna balen utanför stallet och ta i sär den för att få in den i stallet. Men no more ! Nu är dörren ombyggd så att den är stor och bred !

 

 

Det har gått några dagar sen klinikbesöket och jag har fått lite distans till beskedet om Sunnie. Tyvärr så hindrar det mig inte från att totalt bryta ihop emellanåt och att vara extra lättstött. Största delen av timmarna på dygnet går åt till att försöka få klarhet på frågetecknen, trots att jag måste vänta en månad för att få riktiga svar.

Kommer Sunnie gå att rida ? Om inte, kan jag hitta en häst att låna så att jag kan komma ut på tävlingsbanorna igen ? Då måste en av mina hästar lånas ut för att göra plats åt lånehästen, vem utav dom ska jag skicka iväg och vart ? Kommer Sunnie ta illa upp av att bara vara andrahästen ?

Suck.. Ni förstår att jag blir trött i huvudet va ?

Nu är det ju ingen idé att planera något innan jag vet hur Sunnies framtid ser ut så jag får göra det jag är absolut sämst på, vara tålmodig. Det är väl tur att jag kan lära mig något av denna resan..

 

Något jag glömde skriva i tisdags är att Sunnie var så otroligt duktig under hela klinikbesöket ! Hon gjorde inte en sur min åt någon och följde efter mig vart jag ville, trots konstiga rum och apparater, och fick väldigt mycket beröm från veterinärerna att hon har ett bra huvud och humör. Nu är ju inte det något ovanligt, hon är väldigt lätthanterlig och brukar sköta sig bra. Min finaste bästa vän <3

 

 

Titta vad jag fick av My precis:

 

Om jag skulle ta mig lite tid att berätta om gårdagens besök på Husaby och Sunnies diagnos.

 

Sen ett tag tillbaka har jag märkt att Sunnie inte sätter under sig ordentligt med vänster bakben. Jag har tyckt att hon inte har känts riktigt som sig själv i ridningen men efter flera toppenpass så har jag tänkt att det är på grund av min ridning och att hon inte kan ha ont eftersom hon har jobbat på så fint. Felfelfel..

 

Gårdagens besök på Husaby visade att min magkänsla hade helt rätt och jag önskar att jag hade följt min magkänsla ännu tidigare. Som den lojala och ambitiösa häst Sunnie är så har hon kämpat på så gott hon har kunnat, trots att det har gjort ont, för min skull. Det svider i hjärtat när jag tänker på det. 

 

Igår på Husaby så började vi med att longera Sunnie för att se om veterinären såg samma som jag. Det gjorde hon och hon tyckte dessutom att hon inte satte under höger bakben särskillt bra heller. 

Då gjorde vi böjprov på alla fyra benen och på det höga böjprovet på vänster bakben så var hon tregradigt halt, stackaren satte knappt ner benet i traven..

Hon röntgades på vänster has och knä och blev sen bedövad i vänster bakknä för ännu ett böjprov. Det var fortfarande inte bättre. Då prövade dom att bedöva hasen och det var där smärtan satt för vid böjprov travade hon på som ingenting. 

Vi röntgade då också höger has och där visade det ännu mer pålagringar än på vänster. 

 

 

Sunnie, trött efter lugnande i väntan på röntgen.

 

 

Sunnies diagnos är alltså spatt. Spatt är en kronisk inflammation i glidlederna i hasen som leder till pålagringar, att hästens glidleder växer ihop och tillslut upphör nästan helt och därmed inte kan hjälpa hasens rörelse alls.

Spatt går aldrig att bahandla bort, bara att få inaktiv, alltså i ett vilande stadie som inte stör hästen eller orsakar den smärta. Det luriga med spatt är dock att sjukdomen kan vara inaktiv och det kan se bra ut men när som helst kan den sättas igång och börja blomma ut igen. 

 

I Sunnies fall har det inte gått så långt. I glidleden i vänster has var det inte mycket pålagringar, i höger has var det mer men veterinären är ändå hoppfull för Sunnies framtid då det är i ett så tidigt stadie fortfarande.

Sunnie blev behandlad med kortison och tuppkam i haserna, hon ska få metacam i några dagar och ska nu vila i en månad till nästa återbesök. Då ser vi hur hon har svarat på behandlingen och det är då Sunnies framtid utvisar sig. Kommer hon hålla till att ridas ? Kommer jag kunna rida henne som vanligt eller enbart promenadridning ? Kommer hon någonsin kunna tävlas igen ? Det är många frågetecken som snurrar i mitt huvud som jag måste vänta i en månad för att få svar på. Ni kan ju lista ut hur jag kommer må denna månaden..

 

En väldigt väldigt tråkig sak som denna sjukdomen medför är att jag inte kommer ta föl på Sunnie. Spatt är till en viss del genetisk. Om jag betäcker henne kan det hända att hon får ett friskt föl som aldrig kommer ha några tendenser till sjukdomen. Det kan också hända att hon får ett föl med ännu värre spatt. Det står ingenstans att man inte får avla på hästar med spatt men vet jag om att det finns en risk för det så är det inte rättvist mot det framtida fölet att utsättas för den risken. 

I och med denna sjukdomen får jag alltså ge upp min allra största dröm, att ta ett föl på Sunnie. Jag som alltid har velat ha en liten MiniSunnie att föda upp och utbilda och som sen kan leva vidare åt Sunnie när hon dör. Nej, nu börjar tårarna rinna, usch vad jag hatar det här..

 

Gårdagen var verkligen inte rolig. Jag höll mig lugn och samlad på kliniken och trängde undan tårarna när dom var på väg men så fort vi rullade ifrån gårdsplanen så brast allt och alla känslor kom på en och samma gång. Jag vet inte utgången från allt detta än och det är dumt att dra förhastade slutsatser (med tanke på hur detta skitiga året har vart hittills så vågar jag inte ens tänka på hur det kommer gå på återbesöket). Men i vilket fall så kommer min bästa vän alltid ha diagnosen spatt och om det visar sig att jag kommer kunna rida henne i framtiden så kommer jag alltid ha rädslan för att spatten ska sättas igång.

 

Nu vet ni hur det ligger till. Jag är så fruktansvärt ledsen för Sunnies skull och jag hoppas att hon kommer kunna leva ett långt liv utan smärta. Det är hon värd, mitt fina hjärta ♥

 

 

Jag har inte haft någon bra dag idag, inte alls.

 

Anledningen till att bloggen har vart så tyst dom senaste dagarna är för att Sunnie inte har känts okej det sista och idag åkte jag in med henne till Husaby. Svaret var verkligen inte vad jag hade hoppats på. Jag kunde fått värre nyheter, absolut, men detta var ingen diagnos som jag vill ha på min älskade bästa vän :'(

 

Jag förklarar mer imorgon, just nu orkar jag verkligen inte. Nu ska jag bara lägga mig ner och dö innan jag åker bort till stallet för att kvällsfodra. Sunnie har boxvila tills imorgon kväll.